Jag har varit så kluven i år över var jag skulle spendera jul, om jag skulle åka upp till Luleå eller stanna här och spendera första julen tillsammans med Martin sen vi flyttade hemifrån. Det blev det sistnämnda. På nåt sätt kändes det viktigt att uppleva första julen här tillsammans. Sen har det varit så kul att få köpa julpynt och pynta precis som man vill ha det, att få planera och förbereda, att baka och greja. Herregud vad jag har kämpat den här julen, haha. Nu sådär lite i efterhand så känner jag nästan att jag fokuserat lite för mycket på att inhandla allt pynt och förberedning, att någonstans där på vägen så tappade jag lite känslan för julen. Alltså att planeringen tog över för mycket och tog kål på julkänslan lite. Det kanske är därför många tappar den här julkänslan ju äldre man blir? Men det blev ju bra tillslut. Nu kan jag pusta ut lite och istället glädja mig över att jag slipper inhandla dukar, julgranskulor annat ”basic” julpynt nästa år.
Idag var jag skrivsugen och vill skriva av mig lite. Det kan vara skönt o göra det ibland. Oftast skriver jag ju ner mina tankar i min dagbok, men det är tusen gånger mer bekvämt att skriva på tangentbord.
Jag såg idag dokumentären ”Meltzer och döden” som det har varit reklam för lite här och var. Jag har alltid haft lite svårt att ta Meltzer seriöst om jag ska vara ärlig, kanske just för att de gångerna jag sett henne har det varit i skämtprogram och dylikt. Men det var en jättefin serie och fina tankeställare hon hade satt igång, verkligen. Det fick mig lite att reflektera över hur man vill vara som människa och hur man vill uppfattas som person. Jag har så svårt att förstå människor som är så genom-bittra att liksom solen går i moln så fort hen går in i rummet. Man liksom bara känner hur man sjunker ihop och allt blir lite lite besvärligare bara för att hen besudlar ens omgivning med bitterhet.
När man jobbar i serviceyrket så stöter man på enorma mängder nya människor varje dag, och man interagerar med främlingar på ett sätt som jag annars utanför jobbet inte skulle känna mig helt naturlig i. Jag är en introvert och har svårt att känna mig bekväm med exmpelvis ögonkontakt, eller svårt att ens kunna starta eller upprätthålla en normal konversation. Småprata, liksom. Men jag försöker verkligen, och jag hoppas verkligen att andra ser det. Mitt mål är att folk som pratar med mig ska känna att våran konversation genomsyrar dem med en känsla av välvilja och öppenhet. Det låter lite diffust kanske, men för mig känns det viktigt. Det är viktigt hur man pratar med medmänniskor, och vilken känsla man vill lämna efter sig efter att konversationen är slut – om det låter logiskt? Jag vill ha en karisma som folk drar sig åt. Men det är ju lättare sagt än gjort, kanske.
Utan att nämna namn eller peka finger så finns det vissa människor i mitt liv som är lite mer framträdande i just bitterhets-auran. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt och framförallt onödigt, samtidigt som jag tycker att det är så oerhört fascinerande. Jag är väldigt mycket för att inte döma folk utan ha gett dem en chans, och jag älskar att tänka att det finns en orsak till att människor är som dom är. Beteenden i barndomen skapar beteenden som vuxen. Och det är nog det jag inte riktigt har kommit underfund med ännu, vilka slags beteenden som kan skapa bitterhet. Det väcker så många frågor hos mig, som att: märker man inte själv att man ger ut en dålig energi? Kan man inte känna på sig att man inte är omtyckt var man än går, och i så fall – vill man inte göra något åt det? När man som kund kommer in och alla i personalen tänker ”åhnej inte hon”, kan man verkligen verkligen inte känna av det då? Eller, är man så inne i sin bubbla så man stänger ut all empati och vänlighet? Jag vet inte. Det är nästan så man skulle plugga till psykolog eller liknande bara för att man skulle vilja förstå människor på ett mer logiskt plan. Om det nu är möjligt.
Nej, nu hörrni. Nu ska jag laga svampsoppa. Om den blir god, det återstår att se!
I år fyllde jag och Martin fem år. Alltså fem år tillsammans. Känns så konstigt på ett sätt när man försöker sätta fem år i ett annat perspektiv, men samtidigt så känns det så naturligt, som att det alltid har varit vi två.
Vi var lite kluvna till vad vi ville göra i år. På våran ettårsdag gick vi till en av våra favoritrestauranger Indian Garden på söder, och jag tror att vi käkat där varje år sen dess. Men i år så var vi där med Martins föräldrar några veckor innan våran dag, så vi kände inte för att gå dit igen så nära inpå. Så vi funderade och funderade men ingen kom på nåt kul, förrän typ några timmar innan vi gick och la oss, då kom Martin på att vi kunde gå till Tolv. Ett ställe under Tele2 arena där de har en heeeel våning full av bowling, minigolf, spel, restauranger, barer, ALLT. Har ni inte varit där – åk dit! Så kul var det, och så himla stort och fräscht. Vi var där ganska tidigt så det var rätt lugnt, vi bokade in oss på bowling och minigolf, men eftersom detta var samma företag som Martin jobbar för så fick vi allt gratis (!!). Jag tror inte att han som gav oss det gratis får göra så egentligen men ÄSCH, vi klagade inte hehe.
Därefter begav vi oss till Sjätte Tunnan i Gamla stan vilket är ett vikinginspirerat ställe, jättemysigt med levande ljus som är den enda ljuskällan. Så vi satt där ett tag innan vi begav oss iväg till våran andra favoritrestaurang (vi har två, om man inte räknar Burger King hehe) – Michelangelo’s. Martin käkade pizza (de har fantastiskt god pizza) och jag käkade pasta med hummersås, också supergott.
Efter det var vi så slut så vi åkte hem och hör och häpna så somnade vi båda innan klockan ens var elva. Det har inte hänt på typ 3 år, haha. Vilken perfekt dag vi hade ändå. Love you to bits. ❤️
Herregud, jag vet inte var jag ska börja. Haha. Igår kan ha varit den värsta kvällen i mitt liv. Inget ville gå min väg.
SÅ jag slutade jobbet klockan 20.00, det var min sjätte jobbdag i rak så jag var svintrött så jag fastnade i mobilen mest hela kvällen. Ungefär vid midnatt så dog min mobil för att batteriet var slut. Och precis här börjar äventyret.
Jag visste alltså att min mobilladdare var skev så den bara laddade i vissa konstiga vinklar så man fick liksom testa sig fram för att den skulle ladda. Detta innebar ju då, att nu när min mobil dog, så kunde jag inte se när den laddar eller ens OM den laddar. Jag greps av lite småpanik. Så efter typ åttio försök att hitta rätt position för min mobil, så gav jag upp. Den laddade inte. Så. Då kom nästa problem. Väckarklockan.
Var fan har jag en väckarklocka? Jag ställer ju alltid den på mobilen som alltid laddar under natten. Panik-insikt nummer två – jag har ingen väckarklocka, hur ska jag kunna vakna klockan för jobbet imorgon? Djävulen på min ena axel sa åt mig att jag kommer få hålla mig vaken heeela natten, medan ängeln på den andra sa att, nej, nu tar vi det lilla lugna här, det går att lösa ändå.
Så, jag försökte snabbt tänka på all elektronik jag har i hela stugan (jag visste snabbt och säkert att vi inte hade en vanlig väcklarklocka), så jag fick tänka ut vad som man faktiskt skulle kunna ställa alarm på – mycket elektronik är ju multifunktionellt och smart på det sättet. I min panikartade stresshjärna så tittade jag på ugnen om den har någon sån funktion, jag tittade på termometern… Ja, det låter ju väldigt komiskt såhär i efterhand inser jag, hehe, men vad skulle jag göra. Tillsist hittade jag Martins Surface-dator och hans Fitbit-klocka som jag vet helt säkert går att ställa larm på, men då behövde båda laddas så jag kontaktade Martin (som var hos sin kompis) via datorn och frågade honom var hans laddare är och typiskt nog så hade han den ena med sig och den andra visste han inte var den var. Så jag letar. Och letar. Och letar. Men hittar ingenting och jag blir så arg – hur kan man tappa bort en laddare på dryga 26 kvm?? Vi kommer fram till att jag kan säkert ställa nåt alarm på datorn som jag kontaktade Martin med, men då måste jag ställa in datorn så den inte stänger av sig under natten eller går på strömsparläge. Och det lät ju bra men NEJ, så enkelt var det förstås inte för då har min dator beslutat sig för att total-vägra låta mig trycka på windowsknappen eller sökknappen för att få upp inställningarna. Vid det här läget så kändes det som att universum hånade mig, all karma kom ikapp mig eller nåt. Ungefär vid den här tidpunkten, nån gång efter 02.00, så fick jag nåt slags nervöst sammanbrott. Rätt komiskt i efterhand. Men jag samlade ihop mig själv och bestämde mig för att fortsätta leta efter den där laddaren för den bara måste vara här. Jag sliter ut garderoberna och hittar den. Tillslut.
Aahhhh. Inre frid. Jag sätter den på laddning, väntar i ca en halvtimme så att inte den också dör under natten, ställer alarmen precis såsom Martin sa åt mig att göra, och så går jag och lägger mig.
Jag började alltså jobbet klockan 08.15 idag. När tror ni jag vaknade?
Klockan 09. Av mig själv. Inte har alarmet gått, nähä då. Så jag springer till bussen och undrar hur i hela världen jag någonsin ska förklara allt.Som tur var så var ingen arg utan mest bara förvånade över att jag faktiskt dök upp tillslut. Jag förklarade för chefen som tydligen hade blivit orolig att något hade hänt mig.
Ja ni, jag säger då det. Vilken helvetesnatt. Och det roliga var ju att jag natten innan detta tänkte ”oj, jag undrar vad jag skulle göra om min mobilladdare slutade fungera, hur skulle det gå?”
Uppdatering: Efter jobbet idag så åkte jag direkt och köpte en laddare, och nu skulle jag ladda min mobil, och gissa vad? Fel laddare. Den passar inte iPhones. Alltså…
Idag var jag ledig. Framför mig nu har jag sju arbetsdagar men jag försöker att inte tänka på det. Det var en såndär perfekt höstmysig dag idag med solen som värmde i ansiktet. Nu regnar det dock men det försöker jag heller inte att tänka på. Hehe.
Jag älskar mornar där både jag och Martin börjar jobbet sent så vi kan ta sovmorgon och inte stressa. Vi jobbar helt motsatta scheman just nu vilket innebär att de dagarna jag är ledig jobbar han och vice versa. Det är lite jobbigt, men samtidigt försöker jag tänka att det kanske är bra att vi inte är med varandra hela tiden så man inte blir less. 26 kvm är väldigt litet och det finns ingenstans man egentligen kan gå undan eller ha ”egentid”, så därför tänker jag att det kanske är bra. Sedan vet jag ju också att såhär kommer det ju inte vara föralltid, det är ju bara början.
Hursom! Lite tvätt stod på schemat idag vilket jag konstigt nog gillar att göra. Det och dammsuga är det jag tycker om mest att göra i städväg – och lämpligt nog så fick jag en Electrolux skaftdammsugare i födelsedagspresent!😍 Nu må det vare nokk med min lilla sopkvast och min kramphand. Annars har jag mest myst inomhus med min bok och typ sjutton koppar te i min nya absoluta favoritmugg – jag kan liksom inte komma över hur fin den är! Roligt hur en sån liten grej kan göra så mycket för humöret. Därefter tog jag en liten prommis till återvinningen och stranden. Tänk att man badade där för nån månad sen bara och nu går man där med vinterjacka, så sjukt hur fort tiden gått. Sen var jag ju bara tvungen att köpa kanelbullar eftersom det är kanelbullens dag idag.
Sist men inte minst så kände jag för att testa något nytt idag så jag gjorde kyckling-tacos. Alltså kycklingfärs med nån speciell krydda som tydligen ska vara nån ny grej. Jag var jättetaggad för detta men om jag ska vara helt ärlig så var den nästan lite tråkig. Kanske hade jag för höga förväntningar eller så har jag ätit för mycket tacos, men jag föredrar nog vanlig köttfärs eller sojafärs. Kul att testa ändå!
Jag hade en toppendag igår. Jag och Martin hade bjudit in min mamma m. fam. och pappa m. fam. till vår lilla stuga. Tyvärr så var han tvungen att springa iväg till jobbet vid tvåtiden så han hann inte vara med och fira så mycket, menmen.
Jag var lite orolig över hur det skulle gå med allt och hur vi skulle få plats, men det gick förvånansvärt bra, vi har ett bord som man kan dra ut så alla kunde sitta runt. Värre var det med antalet stolar men äsch, det gick ändå. Det blev hur som helst pannkakstårta som jag önskade, lite presentöppning, promenad till stranden och sist men inte minst middag på restaurang. Det var jättemysigt. Jag försökte ha lite höstpyntigt så jag klippte av lite rönnbär som fanns utanför stugan och så införskaffade jag ett bronsfärgat kakfat som jag tyckte var jättefint.
Godaste téet ever. Jag är rätt petig när det kommer till just rooibos men det här var jättegott. Och höstigt, hehe. Sedan fick jag praliner och lite höstläsning, vem säger nej till det liksom?
Fick en jättefin blomma av mamma med den finaste krukan jag någonsin sett. Och så lilla söta pippifågeln, hihi.
Present från Martin. <3 För några år sen fick jag pärlörhängen från Tiffany & Co(!) av honom och sedan dess har jag velat ha ett matchande pärlhalsband. Nu fick jag äntligen det! Sååå fint.
Ojoj vad bortskämd jag är. Kunde inte ha önskat mig en bättre dag. Eller jo, vädret hade gärna fått vara lite soligare och varmare. Men nu ska jag inte klaga, herregud, jag är så nöjd med dagen som den är. Tack till alla som var med och firade mig. <3
…att bo på vackra Värmdö och bo på finaste tomten med de snällaste hyresvärdarna man kan tänka sig. Det finns så många som haft sådan otur med konstiga hyresvärdar och taskiga förhållanden, så, att vi lyckades träffa rätt på första stället vi ens tittade på, det är inget man ska ta för givet.
…golvvärme. Det låter flummigt jag vet men, när man tänker efter, hur lyxigt är inte det egentligen? Hur många procent av världens befolkning har möjlighet att tänka: hmm vilken temperatur vill jag att golvet ska ha idag?
…att ha en sån fin pojkvän och en sån fin ”extra”-familj. De har alltid varit så snälla och välkomnande, redan från dag ett. Jag kommer aldrig glömma första gången jag skulle träffa Martins föräldrar, jag var såå nervös. Vi hade inte ens planerat det utan det var bara ett spontant beslut när vi var påväg hem från skolan. Men än idag minns jag känslan när jag träffade hans mamma för första gången, hur rädslan bara försvann såfort hon skakade min hand. Hon är den snällaste, mest omtänksamma och varma människan man kan tänka sig. Och så hade jag – lilla jag – turen att de flyttade till Sverige och att hennes son började i samma klass som jag. Typ det bästa som nånsin kunde hänt mig, med andra ord. 🙂
…att ha slutat bry mig så mycket om vad folk tycker om en. Herregud vad jag försökte när jag var yngre. Nu när jag ser dagens 13-14-åringar så känner jag bara åh snälla rara, du känner dig jättetuff nu men du kommer se tillbaka om några år och undra vad det var du tyckte var så coolt egentligen. Och kanske ännu viktigare: varför du känner att du måste eftersträva den illusion av perfektion som samhällets normer format.
…att kunna fylla min kyl & frys till bredden om jag vill. Jag ser jättemånga i min ålder som har det tufft ekonomiskt, som knappt har råd med att ha mat på bordet (för att inte nämna alla de fattiga länderna som inte ens har rent vatten.) Jag är så glad och tacksam för att jag haft möjligheten att kunna jobba och skaffa mig ett boende och mat på bordet.
…att ha en stöttande familj. Oavsett var eller till vem jag vänder mig i min familj så känner jag värme och välvilja. Ett stöd. Det är jag säker på att inte alla är tursamma nog att känna.
…naturen. Ja, as flummigt as it may sound, så är jag enormt tacksam för naturen. Solen, molnen, grönskan, vattnet, allt. Att allt är som ett enda stort underverk, ett mysterium som ingen vet svaret på varför vi ens finns, men att trots att ingen vet svaret så tycks vi ändå finna mening i det och kunna känna tacksamhet för det. Generation för generation, dag för dag, årstid för årstid, varv för varv.
Idag vaknade jag upp med solen i ansiktet efter en lång vecka med mestadels grått och regnigt väder. Det gör så mycket för själen, för helt plötsligt så känns det inte så kallt och tanken på hösten och kommande vintern blir inte så dyster, utan mer hoppfull. Jag känner en viss tacksamhet när solen är framme såhär års. Ok, det är bara tidig september än men jag tar aldrig solen för givet när graderna börjar sjunka under 20-grader-sträcket. Jaja, nog om vädret.
För två dagar sen var Martins 22-årsdag. Herregud vad stort det låter, haha. Jag måste nästan nypa mig själv i armen ibland, det känns verkligen inte som länge sen vi var typ 16-17 år. Både jag och Martin jobbade på hans födelsedag (han slutade jobbet 00.30 och då var hans födelsedag redan över) så då firade vi dagen efter istället hemma hos hans föräldrar. Det var jättetrevligt och mysigt som alltid. Har saknat att bara göra något så litet som att se på teve tillsammans. Det är sånt man inte riktigt kan uppskatta förrän man slutar göra det och inser att man saknar det.
Överraskade Martin med ballonger och champagne när han kom hem. Han trodde verkligen inte att jag skulle göra något sådant, den rackaren. Hehe.
Annars då? Jo, mamma har hjälpt mig fixa i ordning tunnan som ligger precis utanför vår stuga. På bilden: före vs. efter.
Är så himla nöjd med hur det blev!
Köpte även en Krysantemum som hade jöttefina höstiga färger i sig. Och titta på alla löv i bakgrunden! 😱
Har även uppdaterat höstgarderoben lite med en ny jacka bland annat. Skjortan är också ny. Båda är från KappAhl i believe.
Och såhär mysigt var det i stugan för några dagar sen. Jag satt och tittade på Game of Thrones när jag såg hur fin kvällshimmel det var. Dock syns det inte jättebra här.
Nä, nu ska jag plugga lite körkortsteori innan jag börjar jobba. Skönt att få skriva av sig lite. Önskar er en trevlig söndag. 🙂
Vardagen slår in för första gången i stugan. Allt är nytt och spännande. Bara grejen att man måste laga sin egen mat istället för att den redan är färdig när man kommer hem är en stor skillnad. Men det är kul. Jag är inte jätteduktig på att laga mat (än), speciellt inte med våran combo-micro/ugn. Det är alltså en 2-i-1-grej – skitläskig, haha. Nej, men det funkar. Jag älskar vår lilla stuga, och jag älskar att bo i den.
Utmaningar och insikter vi haft i stugan so far:
Det är jobbigt utan dammsugare. Vi bor på 26kvm och på något sätt så blir golvet skräpigt på en gång så vi måste sopa minst en gång om dagen. Och dammigt blir det, herreminje. Dags att införskaffa dammsugare. Jag vill ha en såndär skaftdammsugare, den tar ju ungefär lika mycket utrymme som en sopkvast. Inflyttningspresent, någon? 😁
Allt är dyrt! Alltså ost, kött, stekpannor, shampoo, munskölj… you name it – allt som man tar för givet hemma. Det blir en rätt så saftig summa per månad har vi insett. Hehe.
Att beställa saker från IKEA är ett evighetsprojekt. Och det säger jag inte för att det är seg leverans eller att de är dåliga på något sätt, utan för att jag klantade till det och glömde meddela våra hyresvärdar att vi skulle få en leverans. Så utan att veta bättre så skickade de snällt iväg våran leverans eftersom det var ”fel adress”. Suck. Ja, det var ”bara” att beställa om – vilket var lättare sagt än gjort eftersom vi båda jobbade och ingen kunde ta emot leveransen, men det lyckades vi lösa tillslut och äntligen så är våra grejer här. En garderob, en byrå, ett litet soffbord, förvaringslådor, strykbord (heter det så?), överkast och lite annat smått och gott. Ni kan få se före och efterbilder sen när allt är klart. Det jobbiga nu är bara att bygga allt.
Det är kul med blommor! Aldrig har jag brytt mig om blommor så mycket som jag gör nu. Av nån anledning.
Tiden går fort när man har kul. Alltså, på riktigt, det känns som den här sommaren har varit typ tre veckor lång. Det har gått så fruktansvärt fort allting. Blev så ledsen när jag insåg att nästa månad är september. Alltså, va? I min hjärna är vi fortfarande i juni typ??
Saker jag ser fram emot just nu:
Att inreda klart såsom vi vill ha det. Vi har fortfarande garderoben kvar som inte är ihopsatt, och så har vi lite gardiner och annat som ska sättas upp. Det kommer bli så fint.
Att göra en sånhär grej som på bilden nedan. Jag såg det på pinterest och blev direkt såld. Men när jag visade det till Martin så sa han att ’är inte det olagligt att avbilda nycklar sådär?’. Jag har ingen aning, är det det?
Höst- och julpynta. Jaaa, vad mys! Ska kolla in en massa inspo på pinterest och dricka massa gott té, baka, tända ljus, ha mysiga halsdukar och koftor.
Se snön genom vårat fönster. Alltså ett av vårat fönster är vänt ut mot naturen och det är så fint. Jag hatar egentligen snö och kyla men just att få se snön vila på grenarna som är precis utanför, det ser jag fram emot. Sålänge jag är inomhus så kan väl snö vara okej. 😉
Den här veckan har varit fartfylld och otroligt rolig. Martins brorsa med sin flickvän kom över från England i en vecka så vi har umgåtts en del med honom och visat runt i Stockholm.
Han är rolig Martins brorsa för han snappar upp svenska språket fort som bara den och försöker bygga sina egna meningar med det. Så han ser ett ord på ett ställe, och ett annat nån annanstans och så resulterar det i meningar som typ, ”hon äter inte sköldpadda”. Och så med en fet brittisk brytning på det då, hehe.
Hur som helst. I tisdags var jag på Millesgården tillsammans med dem. Fantastiskt fint ställe, och vilken fin utställning de hade. Carl Milles är mannen som gjort en rad statyer, bl.a den stora – Orfeusgruppen som den heter – som står utanför konserthuset på Hötorget. Tänk vad många gånger man gått förbi den och inte ens haft en tanke på att någon designat och byggt den. Martins mamma var så snäll och erbjöd sig köpa denna bricka till mig, målad av Milles fru Olga. Så fin!
Kolla in kaklet i detta rum! Blev störtförälskad.
I onsdags var vi på räkbåten. Två år i rad har jag varit på den och det är lika gott och härligt som alltid. Dåligt den här gången dock var att vi hade förbeställt efterätt så vi väntade och väntade… och tillsist så frågade vi och då hade det inte tillräckligt många desserter kvar. Dåligt! Vi fick pengarna tillbaka i alla fall. Jaja, i det stora så var det jättebra.
Tog tyvärr inga bilder från båten, men hör var vi påväg till den i alla fall hehe. Har för övrigt ingen aning vad som hände med ljuset på min kind på första bilden.
I torsdags så åkte vi till Västerås till min moster & kusinerna för att dels fira lite födelsedagar men även för att mina två äldsta kusiner skulle åka till Tallinn dagen efter då de båda fått jobb där. Jag är så glad för deras skull, hoppas de trivs.
Här, hörni, har ni något av det godaste jag ätit. Det är rimmad torsk, blomkålsmos med mandel, stekt mandel, blåmkål, rödlök, sockerärtor, rädisor och krasse. Torsken är alltså inte tillagad, så den var som sushi i konsistensen men med mycket mer sälta i smaken.
Idag – lördag – så hade Martins familj planerat in en hemlig aktivitet såsom de gjort varje år med oss. Det har varit segway & bodyflight och den här gången var det… turbobåt! Jag vet inte korrekta benämningen för det, men jag kallar det för det. Vi var alltså på en båt som är byggd för snabbhet och vi åkte runt Stockholm i ca. 50 knop – d.v.s. 90km/h. Herreguuuud vad kul det var! Men läskigt, hehe, adrenalinet pumpade på rätt så bra där. Han var erfaren han som körde och han letade ständigt efter vågor som vi kunde hoppa på (guppa låter för mesigt, det här var verkligen intensiva hopp!). Dessvärre vågade jag aldrig ta fram min mobil för motvinden var så stark att jag säkert tappat den. Efteråt så tog vi en fika vid vattnet och jag njöööööt av livets härlighet. ❤️
Nu är jag ensam hemma då Martin är och jobbar, så jag ska ta mig en kopp te, se på Call the Midwife och, imorgon är min sista semesterdag så vi ska åka över till Martins föräldrar och grilla lite lax. Det ser jag fram emot!
Livet i lilla stugan rullar på. Men jag måste säga att jag saknar London, det var så himla kul! Nu längtar jag så till nästa gång vi reser utomlands, var det än kan tänkas bli.
Förra veckan jobbade både jag och Martin några dagar. Jag hade egentligen sökt ledigt den veckan men det blev körigt med schemat, och dessutom så fick jag en extra vecka ledigt tidigare som jag inte bad om. Så jag ska väl inte klaga egentligen, men det är lite tråkigt för hade det inte varit för dessa jobbdagar så hade jag kunnat åka upp till Påläng till farmor & farfar, vilket jag gjort varenda sommar i mitt liv. Så det känns lite trist faktiskt, menmen. What to do.
En annan sak som känns riktigt trist är att ett av mina favoritband Linkin Parks huvudsångare Chester Bennington tagit livet av sig. Han var 41 år och hade 6 barn. Känns så otroligt konstigt när någon dör sådär plötsligt, även om det är någon jag inte ens känner. Jag kan bara föreställa mig chocken och smärtan som hans närastående säkert känner just nu. Nu ångrar jag så innerligt att jag inte såg Linkin Park när de var i Stockholm, för jag gissar på att detta är slutet för bandet? 😢
Nyklippt! Men det syns inte ens. En decimeter fick åka av. Trots att jag redan har så långt hår så känns det himla kort i jämförelse med hur det var innan. Känns jättefräscht dock.
Det var så fin kvällssol häromdan’. Och jag kämpar med att hålla mina blommor levande, hehe. Elefantörat vilket är en riktigt trendig blomma just nu världen över, den rosa i mitten har jag glömt namnet på, och så min Dahlia som jag har utomhus där en blomma råkade gå av så jag tog in den istället. Och så Martins kaktus längst till höger som jag avskyr, hehe, mest för att den är orange – det är den färg jag gillar allra minst. Och så för att den är vass (no shit, Sherlock), jag skulle torka av fönsterbrädan och så tippade kaktusen och rent reflexmässigt fångade jag den och tog ett rejält grepp om kaktusen. Aj.
Vi kände på havsvattnet som faktiskt inte var så kallt som vi trodde. Dagen efter så badade vi – första gången Martin badade i Sverige utan sin dykardräkt.
Efter fem dagar i London och 95 000 steg senare så känns det lite sorgset men ändå rätt skönt att vara tillbaka i Stockholm. Herregud vad vi har gått och gått och gått. Fast å andra sidan har vi käkat och druckit rätt så mycket gott också så det jämnade nog ut sig, hehe.
DAG 1.
Gissa vilken tid vi klev upp? Klockan 03:00 ställde jag alarmet. Kändes som att man hann blunda och sen rang alarmet. Sedan satte vi oss på en direktbuss till T-centalen vilket var fett skönt för då slapp vi byta. 10:40 var vi i England men vi kunde inte checka in förrän klockan 14:00 så vi lämnade vår väska på hotellet och gick och kollade runt lite i King’s Cross där hotellet var och käkade brunch och drack litervis med kaffe. För efter vi hade checkat in så skulle vi bege oss till Warner Bros studios där Harry Potter-muséet finns, vilket visade sig vara rätt så jobbigt. Dels så var bussen som skulle ta oss till muséet ca 35 minuter sen p.g.a trafiken, och så regnade det och jag frös som bara den. Men det var väl värt det som tur var. Alltså så mycket nostalgi och kärlek som jag känner för Harry Potter, både böckerna och filmerna. <3 Höjdpunkter för mig var 1) Hermiones rosa balklänning. 2) att se kläderna de hade på sig i Gryffindors sällskapsrum i första filmen – så små! <3 och 3) rummet med miniatyren av hela Hogwarts som de använde för att spela in landsskapsscenerna, så otroligt fint.
DAG 2.
Upp tidigt igen. Fastän inte lika tidigt som dagen innan, det var lite väl extremt. Hehe. Vi käkade hotellfrulle med världens godaste gröt, dock kollade engelsmännen konstigt på mig när jag snodde jordgubbssylt från fruktbordet för att ha till gröten. Säg mig, varför skulle man vilja ha sirap eller aprikosmarmelad till gröt? Usch, usch. Anyways, direkt iväg till Thorpe Park. Vi ville vara där såfort de öppnade eftersom vi ville slippa köa så mycket som det gick, vilket var jätteskönt till en början. Men sen ramlade det in folk och man fick köa i timmar för vissa attraktioner, vilket jag absolut hatar att göra, det längsta vi väntade var 50 minuter, sen gick vi och käkade lunch och drack ett glas rosé/öl. Efter det var klockan officiell lunchtid, då vart det lugnare igen på attraktionerna så då passade vi på att åka. Sen har England en grej som inte Sverige har, eller i alla fall inte Gröna Lund, nämligen ”fast track” vilket betyder att man betalar extra och behöver inte köa alls. Vi hade en sådan fast track till en av attraktionerna och det var så skönt att slippa köa, man blev nästan lite kaxig. Höhö.
DAG 3.
Shopping! Stackars Martin fick följa med mig till THE shopping street – Oxford Street. Jag fick se till att han hade ordentligt med kaffein och fika i systemet så han inte skulle bli alltför uttråkad, hehe. Hittade lite smått och gott till stugan, lite handdukar, en häftig kryddhylla (halva våran resväska var tom så vi hade gott om plats för att ta hem grejer) och så två par skor. På kvällen var det dags för att se Lion King! Jag kan säga att det lätt är en av de bästa showerna jag sett. Jag tror jag grät hela fyra gånger under showens gång, den första var redan under de första noterna – ni vet – MAAAAAAA SEVENYAAA, MAMAMITSI BABAA… Det där. SÅ mäktigt live. Helt ärligt, när Martin visade mig trailern för showen innan så var jag sådär måttligt imponerad, såg nästan lite billigt ut från andra sidan skärmen. Men oh boy, let me tell you. In real life – helt fantastiskt. Får ni chans att nån gång se den i livet, se den. Passa på för den har ändå spelats i London sedan 1999, vem vet hur länge till de kommer hålla på.
DAG 4.
Den enda dagen då vi inte hade något inplanerat eller bokat, så vi gjorde de alla turister gör i London. Vi åkte till Buckingham Palace, såg London Eye, London Bridge, Big Ben, rubbet. MEN. För att gå tillbaka till Buckingham Palace – det var så otroligt mycket folk men vi lyckades ta oss fram till portarna då vi fick syn på en massa massa vakter i de röda jackorna och fluffiga hattarna. Vi blev nyfikna och stannade kvar för att se vad det var som skedde, och helt plötligt kommer två Land Rovers utkörande, som snabbt slår följe med ett gäng polisbilar så fort de lämnar portarna. Jag och Martin (och ett x-antal andra turister) står med stora ögon i samband med att det hörs glädjerop från de som är närmast bilen när den kör ut. Och under loppet av några sekunder får vi syn på en nätt liten dam i baksätet med en ljus klänning och alldeles vitt hår. DROTTNING ELIZABETH. Gissa om min pojkväns engelska mamma blev avundsjuk när jag berättade vem som befann sig mindre än tio meter bort från oss. 😀 Wow, jag fick gåshud efter de få sekundrarna vilket låter töntigt jag vet, men jag tycker att hon är sån speciell människa, särskilt efter jag sett The Crown och fått en helt annan förståelse och bild av henne. Och så älskar jag monarkin, hehe.
På kvällen så hittade vi en jättemysig bar och köpte en kanna med Dark & Stormy vilket är en jättegod drink. Vi njöt av stadslivet och att vi båda för första gången fick uppleva nattlivet i London. Eller ja, kvällslivet om man vill vara petig.
DAG 5.
Hemgång. Vi hade tänkt kliva upp tidigt som vi gjort alla dagar dessförinnan, men vi var såå slut så vi kom inte upp förrän vid 11-snåret. Jag tror våra kroppar sade ifrån och behövde verkligen komma ikapp lite med sömnen, men vi hann ändå shoppa lite godis – jag bunkrade upp med mina favoriter Polo’s spearmint och annat smått och gott – sedan satt vi på flyget påväg hem, snyft. En helt fantastisk resa till ända. Vi konstaterade att vi lätt hade kunnat tänka oss att stanna i en vecka till, men att det är bättre att lämna när det är som bäst för då har man nånting att se fram emot till nästa gång vi åker dit.
Väl hemma i Sverige blev det en premiärgrillning för oss med nya grillen. 🙂
Låt mig bara börja detta inlägg med att visa min fantastiskt goda frukost som jag gjorde imorse. Kvarg, jordgubbar, körsbär och solrosfrön. Mmm-mm!
Tänk vad man får en massa energi helt plötsligt när man är ledig och inte ”måste” en massa saker. När jag jobbar så orkar jag knappt bre en macka på morgonen, så lite energi har jag. Jaja, hur som helst!
Lite uppdatering sedan sist jag bloggade – jag och Martin har fått våran lilla stuga! Vi är så glada. Och det är så fint; våran stuga, utsikten mot vattnet, gräsmattan (våra hyresvärdar har en robotgräsklippare som vi direkt namngav till Boris), naturen, allt. Dessutom har vi jättenära till strand så när vi gått till återvinningen på kvällen så har vi alltid passat på att bara sitta och stirra ut mot havet. Så mys.
Många säger att man inte känner någon på riktigt förrän man levt tillsammans med dem. Än så länge har det gått hur bra som helst, ingen större skillnad från hur det var tidigare. Vi har ju ändå varit ihop i snart fem år så vi hade ändå en liten aning om vad det var vi gav oss in på, hehe.
Min fina blomma som jag köpte för altanen matchade så fint med Sangrian som min kära bartender slängde ihop! 😊
En av de första kvällarna bjöd på helt fantastisk kvällssol.
Här är lilla stugan! 26 kvm ser inte så mycket ut för världen, men den är perfekt för oss. Så småningom ska vi ha lite utemöbler, lite mer blommor och växter för att piffa till där ute.
Badstranden! Eller ja på bilden – bryggan.
Le chef är så nöjd med att laga mat i sin nya Jamie Oliver-stekpanna. ☺️
Huja, vilken vecka. Snart är det semester så jag ska inte klaga, men ändå. Just nu är jag så vilse bland veckodagarna, som i morse, då jag var övertygad om att det var tisdag idag fastän det är söndag. Inatt kunde jag absolut inte sova, jag vaknade hela tiden och hade så sjukt ont i halsen så när klockan var ca 04.30 klev jag upp för att öppna fönstret och tvätta ansiktet i kallt vatten. Då blev det bättre. Men så fort jag la mig igen så kom halsontet tillbaka. Så skumt. Apropå något helt annat så kom en kund upp till mig igår och sa att jag skulle gå och hänga mig själv. En gammal gubbe som uppenbarligen hade problem så jag tog inte åt mig, men det är ändå obehagligt att man kan säga så till medmänniskor.
I torsdags var jag och Martin och kollade på en stuga. Den var liten, men kändes inte så liten som vi förväntat oss, och fräsch och – det bästa av allt – inte så dyr hyra och superbra busstider. Det är lite meckigt att hitta nåt ställe som dels har bra morgonbusstider då jag börjar kl 06 på morgonen, men även bra nattbussar då Martin kan sluta vid 01-03 tiden. Förhoppningsvis så får vi hyra den, men det var fler som skulle kolla på den, så vi får se. Håll en tumme för vår skull? 🙂
Jag ska gå på min näst äldsta kusins student på fredag. Jag älskar studenter, de är så glädjefulla och bara så fantastiska. Ser så fram emot det. Om allt går som jag vill i framtiden så vill jag gå på alla mina syskons (såklart) och kusiners studenter. Om de vill ha mig förstås jag tänker inte våldgästa dem, hehe. Det innebär då – om jag har tur – att jag har elva stycken studenter att beta av (inklusive den på fredag).
Jag ska träffa en psykolog (eller terapeut kanske det är? Är lite osäker på korrekt arbetstitel) och prata om livet och kanske reda ut lite gammalt shit. Så som jag ser det så skadar det aldrig att ha någon att prata med och jag är bara så glad och tacksam för att jag får möjlighet göra det.
Jag ska åka till London i fem dagar med Martin i sommar. Nu är det bara 34 dagar kvar, final countdown. Är såååå taggad!
Saker som har skett:
Jag har börjat gilla att jogga. Jag är dock dålig på det och har än så långe rätt dålig kondition, men flytten till Ingarö medförde sådan fantastisk och inspirerande natur att springa i så nu försöker jag i alla fall springa minst en gång i veckan.
Jag har varit på en av mina kusiners konfirmation. Det var så fint och rörande. Min konfirmation var supertrist i jämförelse. Den här konfirmationen var lätt på nåt sätt, vi fick sjunga några sånger, lyssna på jättefina dikter de hade skrivit, skratta åt den skojfriska prästen och glädjas av att konfirmationen avslutades med låten ”Can’t stop the feeling” med Justin Timberlake på orgeln – riktigt bra jobbat av hon som spelade, hehe.
Jag har köpt bil! En hel dag var jag ute med min bonuspappa och en vän till familjen som jobbat mycket med bilar. Vi tittade främst på lite mindre bilar eftersom a) det är billigare och b) jag har inte behov av en särskilt stor bil. Vi hade provkört en hel del bilar och var påväg ge upp när vi såg en Volkswagen Golf på blocket för en rätt billig summa, och vi tänkte att antingen så är det en bil med många fel eller så är det världens fynd. Vi åkte dit i alla fall och fick reda på att hans dotter (ägaren till bilen som inte bodde där) var sur för att pappan hade satt ett alldeles för lågt pris på bilen (hehe, inte mig emot!). Vi kollade i alla fall upp att allt var OK med den, provkörde, och det enda egentliga felet var lite rost på vissa ställen (vilket vi kan fixa) och att den stått oanvänd ett tag, vilket inte är så bra för bilar. Men jag hade redan innan affären lagt en budget på en summa rätt långt över det jag faktiskt köpte den för, så även om nånting hade behövts bytas ut så hade jag lugnt haft råd med det.
Det första vi gjorde efter bilaffären var att åka till Biltema för att pimpa min bil, hehe. En rosa doftsko, en first aid kit-låda och en verktygslåda fick följa med mig hem. Det viktigaste liksom. 😉
Jag har serverat två ”kändisar” utan att ens ha vetat om det. En av dem är en stammis hos oss och det var inte förrän en kollega sa vem han var och förrän jag kollade på hockey VM-finalen (visst var det VM? Kan absolut ingenting om sport) som jag förstod vem han var, det vill säga Lasse Granqvist, sportkommentatorn. Den andra var Bindefeld som köpte massa gofika av mig. Supertrevliga människor båda två men speciellt Granqvist.
