Gamla vs. nya jag

En sak jag tänkt på sistone är hur mycket jag förändrats på senaste åren. Speciellt det senaste året. Jag har växt till mig och fått andra värderingar än tidigare. Vuxenlivet känns mer aktuellt än nånsin, d.v.s. flytta hemifrån och bo med Martin, skaffa körkort etc.
Jag skriver dagbok och har gjort det sen jag var typ 13 och när jag häromdan läste mina gamla texter så kände jag knappt igen mig själv. Jag läste om saker som jag med tiden glömt bort, och jag kände spontant att det här har väl ändå inte jag gjort? Det kändes lite absurt på nåt sätt eftersom det är sånt som jag knappast skulle göra nu. Dock har jag aldrig levt särskilt vilt tonårsliv och druckit mig stupfull på fester tex. Visst, klart man har varit rund under fötterna men jag har alltid haft en känsla för när enough is enough.

Min pojkvän har bidragit mycket till den jag är idag, och jag är så glad för att han kom in i mitt liv när han gjorde det. Jag var inne i en ganska förvirrad period i mitt liv och jag bokstavligt talat såg honom som min prins på sin vita häst som red in och räddade mig. Våran relation har ändrats sååå mycket på fyra år och det har helt ärligt bara blivit bättre och bättre för varje år tillsammans. Vi har liksom växt upp tillsammans och jag känner sådan genuin värme när jag tänker på oss, hur små vi var när vi träffades och hur många år och upplevelser vi har framför oss. Självklart finns det stunder som är jobbiga men de är ju just det – stunder. De håller aldrig längre än så.

Jag har målbilder för den jag vill vara och blev därför så glad och överraskad när jag för några veckor sen hörde att en bekant sagt till min mamma hur snäll och go jag var. Först blev jag lite förvirrad eftersom jag inte hade gjort något speciellt för att utses snäll. Vi har ju träffats flera gånger förut för länge sen, varför skulle de säga att jag var snäll nu helt plötsligt? Sen kom jag på vad det kunde bero på: hon hade fått en ny bild av mig. Hon hade inte fått en chans tidigare att se den ”nya jag” förrän nu. Och det för mig blev ännu en påminnelse om hur annorlunda jag är nu jämfört med då.

Nu apropå nånting helt annat, titta vad jag hittade på Slussen. Nån hade lämnat kvar den med mening så att jag eller någon annan skulle hitta den. Det har hänt mig en gång förut och det gör verkligen min dag. När jag läst ut denna ska jag skicka den vidare till någon annan läsare. Kul va? 🙂

Blandade känslor

Idag var en dag med en del blandade känslor. Jag gick och la mig med glädje över att jag nu är långledig. Men på sistone har jag verkligen gillat att jobba och haft riktigt kul på jobbet så det kändes nästan lite trist att vara ledig. Men bara nästan, because who doesn’t love ledighet liksom.
På morgonen vaknade jag av två saker: mitt alarm och byggarbetarna som håller på att bygga ut vardagsrummet. Men trött som jag var så halvsov jag fram till klockan 11. Vaknade med ångest cos why not, min kropp gillar att ha ångest utan orsak men det gick över som tur var efter jag druckit te, käkat frulle och sett ett avsnitt av Gossip Girl. Sen gjorde jag mig i ordning, halv-sminkade mig (dvs ett halvhjärtat försök till att se lite fräschare ut men orkade inte gå hela vägen med mascara osv) och begav mig sedan in mot stan. När jag kom till Gullmars så fick jag en spontan impuls att gå till våran gamla lägenhet, så det gjorde jag. Herregud, vad mycket nostalgi. Alla barndomsminnen med min dåvarande bästis, alla ställen vi var på och alla lekar vi lekte. Det var rätt intensivt och blev tillslut överväldigande. Men det kändes rätt bra ändå att sitta i parken i solen och bara tänka på alla minnen. Lite lustigt hur man glömt hur vissa saker ser ut, men sen ser man dem och blir påmind av minnen beträffande den saken, typ några stenar som fanns i parken som vi brukade leka på. Eller ett stort klätterträd – som nu sjunkit ihop ännu mer. Eller ett stort hål i marken som man kunde klättra igenom, men jag vågade aldrig göra det. Ja, ni fattar. Mycket minnen. Efter det facetime:ade jag Martin en stund innan jag begav mig vidare in till stan för att kolla runt lite. Köpte bland annat nytt té från NK, var duktig åt käkade vegetarisk sallad med mozzarella och en avokadosmoothie, bokade tid för syntest etc. Tillslut övertalade Martin mig att besöka honom på O’Learys en stund innan jag åkte hem. Var inte så sugen på att gå dit eftersom jag var där kvällen innan och käkade men jag körde på en yolo och åkte dit ändå.

Inte så jätteintressant dag egentligen. Men så såg min dag ut. Imorgon skulle jag vilja gå till Fotografiska, men vi får se om det blir av. Ciao!

Livet

Jag vet inte vad jag vill skriva, jag vet bara att jag vill skriva.

Idag var jag på vårdcentralen och tog blodprover. Ska kolla upp lite grejer och  förhoppningsvis ska jag  även utredas för andra grejer, så småning om.

Är bara så trött på att känna som jag gör. 

Kunden man inte vill vara

På sistone har jag verkligen tänkt på vilka sorters kunder det finns. Det är rätt underhållande för det finns ett antal kategorier som de flesta faller in i har jag märkt. Här är några av de ”katogerier” man inte vill falla in i:

Obs, ta detta med en nypa salt. 😉

– Folk som drar långa snyfthistorier för att få en påse.
Scenario – Kassan.
Jag: Behöver du en påse till dina varor?
Kunden: … Jaa, alltså jag ska gå …ungefär sju kilometer i snön och och sen så har jag hund som är fikasugen och sen ska jag in och handla och det är jättehalt ute så jag kan tappa allt så jag måste nog ha en påse eftersom jag har svårt att bära allt eftersom jag har problem med mitt ben och ska till läkaren och och och…
Man ba ok, det är lugnt, du får en påse, du behöver inte dra igenom hela din agenda.

– Den fåordiga kunden som man måste dra ut svar ifrån.
Jag: Hej, vill du ha hjälp med något?
Kunden: Mm.
Jag: Vet du vad du vill ha för något?
Kunden: En bulle.
Jag: Ok… Vilken bulle vill du ha? (Vi har typ 10 st bullar att välja mellan)
Kunden: …Den.
Jag. Ok…. Är det för att sitta här eller ta med?
Kunden: …Ta med.
Jag: Vill du ha något att dricka till?
Kunden: Ja.
Jag: Ok… Vad vill du dricka? Här ser du vad vi har.
Kunden: Den där.

– Kunden som verkligen inte kan beställa förrän deras nummer står på tavlan.
Vi har nummerlappar på jobbet så kunderna behöver inte köa, utan de behöver bara vänta på sin siffra.
Kund kommer in.
Jag: Hejsan, kan jag hjälpa dig?
Kundens menande blick vandrar från mig, till nummerlappen de har i handen och nummertavlan.
Jag: Vi ligger efter med siffrorna men det är ingen kö så jag kan hjälpa dig på en gång (UPPENBARLIGEN).
Kunden: Jag har nummer 89……
Jag: Ok. *Trycker fram tjugotvå nummer*

Alternativt:
Ett helt hop med människor kommer in samtidigt och vi ligger efter på nummertavlan.
Jag: Har vi nummer 69? 70? 71?… 72?… 73? Är det någon som har något nummer?
Alla kunder tittar på sina lappar men ingen säger något. Efter ett längre tag:
Kund: Jag har nummer 82…
Jag: Ok har vi någon under 82?
Kund: JAG har 75!!
Kund: Jag har 74!!!
Kund: Jag har 76!!
Man ba, tack. Var det så svårt att säga på en gång.

– Ungar som är ärliga.
Jag: Hejsan! kan jag hjälpa dig med något?
(De flesta brukar svara nånting i stil med Ja, alldeles strax, jag ska bara bestämma mig.)
Ungen tittar på mig och svarar kort: Nej.
Nehe, ok då. 😛

– Ohyfsade kunder (Dessa kommer man aldrig undan)
Här finns det två fraser jag avskyr mest av allt:
Jag ska ha….
Ge mig

– Kunder som insisterar att det är deras tur, men som fortfarande inte bestämt sig.
Ofta händer det att folk är så upptagna med att bestämma sig för vad de vill ha så de hör inte när vi ropar deras siffror. 9 gånger av 10 så reagerar de inte förrän vi ropar numret efter deras. (Helt sant, det är faktiskt jättefascinerande.)
Kund: Men hallå! Vi hade nummer 32 faktiskt!
Jag: Ok, då hjälper jag er.
Kund: Ok, bra. Så… ungar vad vill ni ha?
Man ba, ok så du menar att jag bara ska stå här och vänta medan ni bestämmer er när det finns tjugoandra kunder som redan vet vad de vill ha. Vissa kunder är snälla och säger ta andra kunder före oss, men vissa har liksom inte det tänket.

– Folk som måste peka.
Kund: Jag vill ha den. *Pekar*
Jag: Ok, jag ser inte vad du pekar på. Är det kanelbullen du menar?
Kund: Nej, den!
Jag: Jag ser som sagt inte vad du pekar på. Är det den här du menar? Eller den? Den?
Kund: Nej, inte den. Nej, den där. Karlsbaderbullen!
Jag: Aha, ok. (Kunde du inte sagt det från början??)

– Kunder som klagar mer på halva priset än fullpriset.
Alla bullar som bakades ”igår” lägger vi på en speciell hylla med halva priset på. Det roliga är att det alltid är när kunder tar från halva priset-hyllan som de klagar på att bullarna är dyra. Aldrig när de är dagsfärska. Högst fascinerande.

God torsdag

Nu är jag ledig i fyra dagar. Jag ogillar att vara ledig när jag inte har något planerat. Visst, jag kan bara ta det lugnt hemma en dag vilket kan vara otroligt skönt men jag blir så rastlös efter att ha gjort ingenting ett tag. Jag måste göra nånting nyttigt, typ plocka ut och in disk, dammsuga eller städa allmänt. Jag kan distrahera mig med serier men jag börjar mår så dåligt mentalt efter ett tag (då snackar vi efter typ fyra-fem avsnitt i rad), så jag måste liksom göra nånting. Jag är en list-människa så jag skriver listor om allt, även minsta sakerna som typ måla naglar idag – check. Smsa den här personen – check. Titta på den här filmen – check. Ja, ni fattar, rätt onödiga saker. Men efter jag checkat av listan med saker som jag bestämt mig för att göra så känns det faktiskt lite bättre. Då känns det som jag gjort något nyttigt, även fast jag kanske inte alltid har det.

Anyways, idag var jag rätt duktig och stack ut och sprang. Det är så fin natur här på Ingarö, speciellt när det är soligt. Jag käkade frukost utomhus i solen, städade, diskade och stack ut och sprang och hann nästan hem innan duggregnet kom. Sen fortsatte jag träna en stund på yogamattan med en kettlebell. Nu är jag helt mör i låren och rumpan. Dricker gott te nu och ska kanske titta på nån film på netflix. Undrar vad jag ska hitta på imorgon.

God torsdag på er!

Har för övrigt ändrat tema på bloggen. Lite tråkigt tema kanske, men av någon anledning så crashar mobilappen såfort jag försöker ladda upp en bild i inlägget, så jag ändrade tema för att se om det gjorde någon skillnad men det gjorde det förstås inte. Jag får klura vidare på vad felet är.

Flaws and all

För er som inte vet så har jag kämpat med min hy i drygt ett och ett halvt år nu. Den är finnig, ojämn, torr och ärrig och det tar verkligen emot att prata om det här eftersom det är så aktuellt, men samtidigt så vet jag att så många andra lider av samma problem och det hjälper inte att hålla allt inne.
När jag är osminkad så skäms jag över hur min hy ser ut. Det är till och med så illa ibland att jag känner hur jag drar mig undan när folk kommer nära mig för att jag inte vill att de ska se min hy. Jag önskar att jag inte skämdes över det men det gör jag. Sen har jag även mina stunder när jag bara tänker fuck it, jag är vacker som jag är. Dock inträffar inte dessa stunder så ofta som jag hade önskat.

På vardagarna brukar jag aldrig sminka mig, eventuellt lite concealer, men aldrig helt täckande foundation. När jag precis hade börjat på det nya jobbet så hade jag smink jämt men sen trappade jag ner på sminket just för att det blev värre. Huden åt upp allt. Men trots att jag slutade sminka mig så blev det inte bättre. Jag förstår verkligen inte varför jag har så dålig hy. Jag äter inte alltid bra vilket kan vara en stor bidragande faktor men även de perioder då jag BARA ätit bra – sallader till lunch, massa te och vatten, smoothies m.m – så har det knappt förbättrats. Man tror att man ska ha bättre hy som tjugoåring än tonåring, men inte i mitt fall. Där är det tvärtom, och som tonåring drack jag massa läsk, åt massa godis och skräpmat. Nu dricker jag nästan aldrig läsk eller äter skräpmat. Jag förstår verkligen inte. Är det för att jag stressar på jobbet? Jag sover knappt sämre nu än vad jag gjorde då och har inte ändrat några hormoner eller så. Så vad kan det då vara?

Det slog mig att kanske använder jag mig av fel produkter. Häromdagen så var jag hos en hudterapeut och fick en AHA-behandling och portömning. Det var riktigt härligt – ok inte portömningen – men allt det andra hon gjorde var riktigt härligt. Efteråt skräddarsydde hon ihop ett gäng produkter som skulle passa min jättetorra problemhy. Min spontana reaktion var jaa, äntligen får jag hudvårdsprodukter noggrant utvalda av ett proffs som förstår min hy, men när jag kom hem så började jag tänka 1.) jag vet inte om det verkligen är värt ca tusen spänn, hon vill ju förstås gynna deras produkter som de säljer, det ingår i hennes jobb. 2.) Jag är ju verkligen en stor believer av naturlig skönhetsvård och vill helst undvika kemikalier, vilket dessa innehöll. Innan jag gick till den här terapeuten så var jag inne på att börja använda Lush’s produkter som är 100% naturliga. Jag fick hur som helst med mig några prover hem för att testa i lugn och ro men, helt ärligt så vet jag inte om jag ser någon skillnad. Det är så lätt att inbilla sig att man gör det när man verkligen vill tro på det.

Jag får fundera vidare.
Jag hade tänkt ladda upp en bild där man ser hur illa ställt det är med min hy, men just idag känner jag mig rätt vacker som jag är så ni får se det istället. Flaws and all.

Two steps forward, one step back

En av de första grejerna som Donald Trump gör under sina första dagar som president är att se till att det blir svårare för kvinnor att göra abort. Där står han, tillsammans med sju andra män som bara tittar på när mannen – som så många andra gånger i historien – skriver på ett papper som bestämmer över kvinnans kropp och som väger tyngre än hennes åsikt och frihet. Är inte det en föråldrad syn så vet jag inte vad.

There has to be some sort of punishment,

svarade Trump på frågan om huruvida kvinnan ska ha straff för att hon väljer att göra abort. Trots det säger han att ingen man hyser större respekt för kvinnor än han själv. Hmm, tillåt mig ana lite hyckleri.
Å andra sidan blev jag förvånad över att se vilka positiva saker hans presidentskap kunde föra med sig. Han drev feminismen och kampen om equal rights för alla – inte bara kvinnor – längre in i människors hjärtan genom att oavsiktligt upplysa de uråldriga problemen en gång för alla. Och som ett resultat av hans – ja, vad ska man säga, okunnighet så förde det människor samman. Och det är livsviktigt i dessa situationer.
Titta bara på #womensmarch – vilken häftig grej. Jag blir stolt och rörd av att se det. Sakta men säkert går det åt rätt håll, det vet jag. Men you know what they say, two steps forward, one step back… Lite så. Huvudsaken är att det går framåt.

Pictures1

Årsresumé 2016

Gjorde du något i år som du inte gjort förut?
Jag åkte luftballong! Vilken fantastisk upplevelse det var. Dock tror jag inte att jag skulle göra det igen. Hehe.

Höll du några av dina nyårslöften?
Det enda löftet jag hade förra året var att jag skulle blogga mer, men riktigt så blev det inte. Däremot så har jag funnit en ny personlig mening i att blogga så jag gör det sällan men försöker hålla kvalitén uppe istället.

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag bytte jobb från McDonald’s till mitt favoritbageri/konditori. Och så lämnade vi vårt hus i Tallkrogen och flyttade ut till Ingarö. De var de stora konkreta förändringarna som skedde. De mer abstrakta eller personliga förändringarna var nog att jag vågat öppna upp mig själv lite mer för andra. Eller är på god väg i alla fall.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov. Men min ”svärmors” mamma dog tyvärr. Jag träffade henne bara snabbt en gång när vi var i England så det är självklart jättetrist, trots att jag aldrig riktigt kände henne.

Vilka länder besökte du?
Zakynthos.

DSC00836

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha 2017?
Mer självförtroende och självkänsla.

Vilket datum från 2016 kommer du alltid att minnas?
28e mars då jag tog en taxi mitt i natten till Martin då det hände en knäpp sak. 22a april när jag och Martin åkte färja. 7e maj då vi firade mammas 50-årsdag med en 80-talsfest. 16e september när jag och Martin var på spontanbio med hans mamma (det var så himla kul.) 29e och 30e oktober då vi såg Jean Michel Jarre och Fantomen på Operan. 5e november då jag och Martin sov på hotell i två nätter – det var såååå mysigt. Jag tror första snön kom den dagen också om jag inte minns fel. 16e december Kents avskedskonsert. 22a december flytten till Ingarö.

IMG_3613

Vad var din största framgång 2016?
Svårt att säga, men kanske att jag vågade lite mer än det tidigare året? Jag mognade i alla fall till rätt mycket.

Största misstaget?
Att jag inte vågar stå upp för mig själv och säga det jag känner och tycker.

Hur skulle du beskriva din klädstil 2016?
Enformig & varm.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Varit förkyld ett antal gånger men inget värre än så vad jag minns.

Bästa köpet?
Mina svarta high-waste jeans. Äntligen hittade jag ett par jeans som jag tokälskar. Gick tillbaka för att köpa ett identiskt par när de var på rea men då råkade jag ta en för liten storlek och nu har butiken till min stora sorg slutat sälja dem. 🙁

Vad spenderade du mest pengar på?
Presenter och SL-kort.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag vaknade upp på hotellet med Martin bredvid mig och jag kände sån tacksamhet och lycka. Dessutom hade jag aldrig sovit så gott i hela mitt liv. Seriöst den skönaste sängen jag någonsin sovit i, det kändes seriöst som att sova på ett moln med alla miljarder fluffiga kuddar runt omkring en.

Hur tillbringade du julen 2016?
I Västerås med familjen och kusinerna. Vårt flyttlass gick den 22a december så vi kände bara att äh, vi tar en paus från allt kaos bland flyttlådorna och åker till Västerås istället. Supermys var det! Sen åkte jag tåg hem dagen efter och firade engelsk jul med Martin och hans familj.

Favoritprogram på TV?
Bonde söker fru, Biggest Loser, Pretty Little Liars, The Crown, Tunnelbanan m.fl.

Bästa boken du läste i år?
Jul med Bob haha. Seriöst gulligaste böckerna ever. Läste den första på planet hem en gång och grät för mig själv för det var så rörande.<3 Eller J.K Rowlings Harry Potter and the cursed child, den gillade jag också. Mest bara för att det är Harry Potter, hehe.

Mest stolt över?
Det enda jag kan komma att tänka på är när jag vågade erbjuda mig själv att gå först när vi skulle testa bodyflight. Vi var ett gäng som skulle pröva flyga i samma veva och jag var så himla rädd till en början och hade ångest, men sen övervann jag rädslan genom att fort som attan sträcka upp handen efter de frågat vem som vill börja. Och så enkelt var det. Jag brukar aldrig ta för mig eller gå först men jag tog mig i kragen och vågade. Låter säkert löjligt men det är i alla fall något jag är stolt över.

Vilka sånger kommer alltid påminna dig om 2016?
Alabama Shakes – This Feeling. James Blunt – Same Mistake & I’ll take everything. Kent – Hjärta. Rihanna – Needed me, Desperado, Consideration (helt enkelt hela hennes album ANTI), Madonna – Illuminati. Coldplay – Hymn for the Weekend & Everglow. Wiz Khalifa & Lil Wayne m.fl. – Sucker for Pain. Charlie Puth & Selena Gomez – We don’t talk anymore. Laleh – Bara få va mig själv. Och en massa massa mer låtar.

IMG_4107 (3)

Årets bästa film?
Kanske The Martian. Jag avskyr egentligen den sortens filmer men jag vet inte, jag gillade den här starkt. Bridget Jones’s baby var annars hysteriskt rolig.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Jag var hemma med familjen och blev ordentligt firad bland stora ballonger som löd ”Grattis Elin” och siffrorna ”20”, samt indisk hämtmat (på min begäran). Så gött. Jag var även på systemet (såklart, det är ett måste) och köpte en flaska vitt och sen när jag skulle betala och fick visa ID (jag är förföljd av mitt babyface…) så sa killen i kassan: Vänta här. Och så sprang han iväg och jag och Martin stod och undrade vad det var som hände. En liten stund senare kom han springandes tillbaka med en flaska i handen. Varsågod och grattis på födelsedagen, sa han. Alltså, jag vet inte om det är någon standard som de gör åt alla som fyller år men jag vill gärna tro att han bara var en särskilt snäll människa och ville sätta guldkant på min dag. Himla glad blev jag i alla fall, även om det var alkoholfritt, hehe.

IMG_6731

Hur känner du inför det nya året?
Åhh, jag är så taggad. Jag har äntligen kanske fått ett litet nys om vad jag vill bli i framtiden. Men bara kanske. Jag är taggad på att spendera första sommaren ute på Ingarö. Jag har ju varit där tidigare med tanke på att Martin bor där men nu kommer jag liksom inte vara där på besök utan jag kommer kunna gå ut i naturen precis hur mycket jag vill och när jag vill. Jag kommer kunna springa ner till havet (ja, havet) och ta ett dopp. Jag kommer försöka jobba mycket med min egen rädsla för att kunna våga mer, förhoppningsvis tar jag körkort i år .. Ja, mycket spännande saker ska ske. Och vet ni vad jag är sjukt exalterad över som jag fick i julklapp av mina ‘svärföräldrar’ (jag säger det trots att de inte är det men det är mycket enklare för mig att säga) – jag ska på konsert med Hans Zimmer! Åh, jag har en särskild plats för hans musik i mitt hjärta, den talar rakt till min själ. När jag var typ 14 år så kommer jag ihåg att jag skrev till honom och bad honom komma till Stockholm, hehe. Och nu ska jag få se honom live.

År 2017 here I cooooome….! 😀

A lesson to learn

Sådärja. Nu har vi kommit någorlunda i ordning med inflyttningen till nya huset. Och vilken skillnad det är att ha 30 minuter till jobbet istället för en timme. Däremot så har jag varit orolig att jag ska missa bussen eftersom de går rätt så sällan. Igår så gick jag till bussen en timme för tidigt, av misstag såklart, men jag fick panik när det stod att bussen inte skulle komma förrän långt senare, så jag ringde till mamma och bad henne skjutsa mig till jobbet och snäll som hon är så gjorde hon det. Gissa om jag skämdes lite när jag upptäckte vad klockan egentligen var. Hehe.

Har ni förresten hört om SLs nya prishöjning och zon-borttagning? Det sistnämnda är jag väldigt glad för, men nu ska jag alltså betala 820 spänn i månaden? Jag som tyckte 790 var dyrt nog. Jag pratade med min kollega som hade önskat sig bidrag till årskort (årskort = 8300 kr) i julklapp. Först när jag hörde hur mycket det kostade så fick jag en smärre chock. Jag hade fått för mig att det kostade kring 4000 kanske, men 8000 – seriöst?? Frågan är om det ändå kanske lönar sig i slutändan… Men man kanske åker utomlands och inte använder kortet särskilt mycket? Gahh så svårt att veta. Hur tänker ni?

För att tala om något helt annat, idag så skickade min mamma en länk till mig under lunchrasten. En länk där det stod om mikroplaster som finns i en mängd olika skönhetsprodukter. (Här är länken.) Jag har varit medveten om mikroplaster och problemen det medför redan innan det blev ett uppmärksammat problem, jag hade dumpat flera scrubs som uppenbarligen innehöll plast. Men jag hade aldrig någonsin gissat att t.ex. TANDKRÄM innehöll plastbitar eller Body Shops foundation gjorde det?? Alltså fy faaarao vad äckligt!! Jag blev så upprörd när jag läste detta. Jag hade ingen aning om vilken grotesk omfattning av produkter som faktiskt innehåller mikroplast. Jag trodde mest att det bara fanns i body/facial scrubs. Usch usch usch. Vad besviken jag är på Body Shop som jag varit en trogen användare av i många år. Här har man gått omkring, fullkomligt naiv, och trott på reklamerna om att det är naturliga produkter man kletar på huden. Body Shop är på många sätt bättre än andra butiker men jag kan verkligen inte förstå varför – seriöst varför?? – de ska ha plast i t.ex. smink? Vad fyller det för funktion? Snälla, förklara det för mig. Det blev i alla fall a lesson to learn eller wakeup call för mig – läs alltid innehållsförteckningen. Är det en paragraf med konstiga namn som inte ens går att uttala? Ja, då är det säkert bäst att låta bli den.

Som min moster en dag så klokt sade: om det inte går att äta, ska man heller inte sätta det på huden.

img_9988

Speak my mind

Jaa, kära blogg, här blir det inte mycket sagt på en månad. Men jag har tänkt på dig mycket – vilka inlägg jag skulle kunna skriva, hur jag skulle formulera dem. Jag älskar att skriva väl genomtänkta inlägg, problemet är bara det att det tar sån tid. Tillslut orkar jag inte och skjuter upp det till morgondagen. Och nästa dag, och nästa.. Ja, ni fattar.

Jag har haft mycket att tänka på på sistone. Helt ärligt så har jag faktiskt haft det ganska tufft.
Ska jag vara ännu ärligare så har det varit jäkligt tufft. Mentalt. Inte för att det hänt något särskilt. Men jag tror att det är en del som byggts upp under en längre tid. Mycket som jag inte känt att jag har haft någon att prata med om. Jag pratar ju naturligtvis med familj och vänner, men mår man dåligt så tror jag att man har en tendens att tänka att ingen förstår, att man överreagerar, att man är patetisk som känner såhär trots att man egentligen inte har någon direkt anledning. Man drar sig därmed undan och låter bli att öppna munnen. Låtsas.
Jag ska inte dra alla som mår dåligt över en kam såklart, jag säger bara hur jag upplever det. Jag kan vara hur glad och sprallig som helst under dagen och på samma dag fulgråta mig till sömns.

Jag har funderat länge på om jag skulle skriva detta på bloggen eller inte. Mental ohälsa är något som varit rätt så familjärt för mig under mina tonår bland vänner, kära, etc. Men det är också något som jag absolut tycker bör pratas om. Man ska inte behöva bli stämplad som ‘uppmärksamhetssökande’ för att man anser sig själv vara deprimerad. Det ska inte vara tabubelagt med olika diagnoser över huvud taget. Det är oerhört viktigt att vi kan prata om det. Det är så så många som lider av detta och ändå så är det så hush-hush. Så ja. Jag mår jävligt dåligt ibland. Men jag mår också väldigt väldigt bra ibland.

Ett problem som jag stött på i mina tankegångar när jag mått dåligt kan låta såhär:
Det är så många som har det så mycket värre än jag – varför skulle jag vara deprimerad? Jag kan inte vara deprimerad för det finns inget i mitt liv som jag har att vara direkt ledsen för. Jag har ingen rätt att säga att jag är deprimerad. Andra har det värre.

Och som svar till mig själv vill jag säga: ja, andra kanske har det värre – någons partner kanske tagit livet av sig, eller så har man varit med om något traumatiskt – oavsett vad så är huvudsaken detta: alla upplever saker olika, och det beror på en rad olika faktorer – biologiska faktorer, hjärnans kemi, gener, upplevelser, familjehistoria av psykisk ohälsa, etc. Det finns inget som säger att hen har mer ”rätt” till att vara deprimerad p.g.a att hen har fler orsaker till det. Mår du dåligt så mår du dåligt. Punkt. Ingen ska någonsin få dig att känna att dina känslor inte betyder något för att de är ”outgrundliga” eller för att ”hen har det värre”.

En gammal klasskamrat höll en gång ett föredrag som jag sedan dess tagit med mig i bakhuvudet. Hens pappa hade tagit livet av sig och hen belyste därmed the importance (hittade ingen bra svensk översättning?) av att prata om detta. Pratar vi om det så lättar det på trycket och fler folk kan våga söka hjälp istället för att se t.ex. självskador eller självmord som den enda lösningen.

Såhär i efterhand så skäms jag för att jag ens tvekade till att skriva det här inlägget, med rädsla för vad folk ska tycka om mig – och för att bli behandlad annorlunda. Men oj så skönt det känns att få tala ut. Jag inser själv hur viktigt det här ämnet är för mig och hur gärna jag skulle vilja hjälpa andra. Men först måste jag lyssna och ta hand om mig själv. Om det är en sak jag lärt mig i mitt tjugoåriga liv så är det att man måste ta hand om sig själv, älska sig själv i första hand för att sedan kunna älska och ta hand om andra.

img_08591

Senaste tiden

Jag har haft jättemycket problem med bloggen på sistone. Mobilappen kraschar när jag försöker lägga upp en bild och så försvinner hela inlägget, TROTS att jag sparat det innan. Så nu är det typ mitt tredje försök till detta inlägg och nu gör jag det på datorn istället.

Under senaste tiden har jag hunnit med en del, bland annat:

Inhandlat årets första julklapp. (Eller ok, när jag började skriva det här inlägget så hade jag köpt en men nu har jag hunnt köpa flera.)
Varit på traditionsenligt peppisbak i Västerås med mina kusiner. Vi drack glögg, åt god julmat, gjorde mannequin challenge (alltså en töntig men rolig ”utmaning” där en person går runt och filmar alla som frysit mitt i en pose) och så såg vi – som vår årliga tradition lyder – Ett päron till farsa firar jul. Supermys.
Flyttat mina grejer till flyttlådor. Igår fick vi nycklarna till nya huset så vi var där i det tomma, ekande huset och längtade tills den riktiga flytten den 22a december.
Varit på julbord på Hilton Hotell med jobbet. Fruktansvärt trevlig kväll. Jag har inte varit ute särskilt mycket på senaste tiden så för mig var det verkligen en värdefull kväll. Mådde så bra i själen. Dock kom jag hem rätt sent och det värsta var att jag skulle upp klockan 04 eftersom jag öppnade – och såklart kunde jag inte somna. Den sista gången jag kollade på klockan innan jag slutligen somnade så var den 02.21. Jag fick alltså två timmars sömn, tjoho. Behöver jag nämna att jag var som en zombie dagen efter? Hehe.

img_7091

50-årsfest och annat

Senaste dagarna har varit så lustiga. Bara för någon dag sen fick jag reda på att min jämngamla barndomskompis – vilken jag har så otroligt fina och roliga minnen med – är med barn.  Är så glad för hennes skull. Det lustiga är att det känns inte som det var särskilt länge sedan vi var små pluttar och nu börjar min generation skaffa egna småpluttar. 😛

Idag är det min bonusmammas 50-årsfest. Det var tydligen 48 personer här idag men tyvärr så jobbade jag mestadels av dagen så jag missade en hel del. Men det fanns ca 15 pers kvar när jag kom hem. Och tårta. Och bubbel. Inte så tokigt ändå. Hehe.

I brist på en bättre bild idag så bjuder jag på en bild från min mammas 80-talsfest i somras.

img_4313

Ledig dag

Jag blir så sur på mig själv ibland. Jag längtar och längtar efter ledighet och när jag väl får det så tar jag inte riktigt vara på den. Jag har dels så svårt för att ta beslut (hej beslutsångest) och för att komma igång med saker så det tog mig kanske tre timmar innan jag bestämde mig för att gå ut i solskenet. Solen hinner ju nästan försvinna innan jag bestämt mig, suck. 

Väl ute så var det sååå skönt. Lite kall blåst bara men annars skönt. Det var lite lustigt faktiskt för det kändes precis som vårväder. Snö som smälter, grönt som tränger fram lite här och var och så lite fågelkvitter på det.

Till och med solbrillorna fick åka på idag. Dock var det lite väl optimistiskt så jag önskade att jag hade haft en mössa istället.

Zzzz… Jag sov tre timmar inatt. Gick och la mig ca 21.30, somnade inte förrän 01 och klev upp klockan 04.10. Suck. Mitt huvud var alldeles förvirrat så jag satte mig upp flera gånger efter klockan 1 och trodde att alarmen redan gått.

En positiv sak idag är att jag äntligen införskaffat bättre jobbskor. Hoppas slippa mer smärta i fötterna nu!

Nu: sova en stund på bussen, hoppas jag inte missar att hoppa av och sedan inta litervis med kaffe.