Håll en tumme

Huja, vilken vecka. Snart är det semester så jag ska inte klaga, men ändå. Just nu är jag så vilse bland veckodagarna, som i morse, då jag var övertygad om att det var tisdag idag fastän det är söndag. Inatt kunde jag absolut inte sova, jag vaknade hela tiden och hade så sjukt ont i halsen så när klockan var ca 04.30 klev jag upp för att öppna fönstret och tvätta ansiktet i kallt vatten. Då blev det bättre. Men så fort jag la mig igen så kom halsontet tillbaka. Så skumt. Apropå något helt annat så kom en kund upp till mig igår och sa att jag skulle gå och hänga mig själv. En gammal gubbe som uppenbarligen hade problem så jag tog inte åt mig, men det är ändå obehagligt att man kan säga så till medmänniskor.

I torsdags var jag och Martin och kollade på en stuga. Den var liten, men kändes inte så liten som vi förväntat oss, och fräsch och – det bästa av allt – inte så dyr hyra och superbra busstider. Det är lite meckigt att hitta nåt ställe som dels har bra morgonbusstider då jag börjar kl 06 på morgonen, men även bra nattbussar då Martin kan sluta vid 01-03 tiden. Förhoppningsvis så får vi hyra den, men det var fler som skulle kolla på den, så vi får se. Håll en tumme för vår skull? 🙂

Händelser

Saker som ska ske:

  • Jag ska gå på min näst äldsta kusins student på fredag. Jag älskar studenter, de är så glädjefulla och bara så fantastiska. Ser så fram emot det. Om allt går som jag vill i framtiden så vill jag gå på alla mina syskons (såklart) och kusiners studenter. Om de vill ha mig förstås jag tänker inte våldgästa dem, hehe. Det innebär då – om jag har tur – att jag har elva stycken studenter att beta av (inklusive den på fredag).

  • Jag ska träffa en psykolog (eller terapeut kanske det är? Är lite osäker på korrekt arbetstitel) och prata om livet och kanske reda ut lite gammalt shit. Så som jag ser det så skadar det aldrig att ha någon att prata med och jag är bara så glad och tacksam för att jag får möjlighet göra det.
  • Jag ska åka till London i fem dagar med Martin i sommar. Nu är det bara 34 dagar kvar, final countdown. Är såååå taggad!

Saker som har skett:

  • Jag har börjat gilla att jogga. Jag är dock dålig på det och har än så långe rätt dålig kondition, men flytten till Ingarö medförde sådan fantastisk och inspirerande natur att springa i så nu försöker jag i alla fall springa minst en gång i veckan.

  • Jag har varit på en av mina kusiners konfirmation. Det var så fint och rörande. Min konfirmation var supertrist i jämförelse. Den här konfirmationen var lätt på nåt sätt, vi fick sjunga några sånger, lyssna på jättefina dikter de hade skrivit, skratta åt den skojfriska prästen och glädjas av att konfirmationen avslutades med låten ”Can’t stop the feeling” med Justin Timberlake på orgeln – riktigt bra jobbat av hon som spelade, hehe.


  • Jag har köpt bil! En hel dag var jag ute med min bonuspappa och en vän till familjen som jobbat mycket med bilar. Vi tittade främst på lite mindre bilar eftersom a) det är billigare och b) jag har inte behov av en särskilt stor bil. Vi hade provkört en hel del bilar och var påväg ge upp när vi såg en Volkswagen Golf på blocket för en rätt billig summa, och vi tänkte att antingen så är det en bil med många fel eller så är det världens fynd. Vi åkte dit i alla fall och fick reda på att hans dotter (ägaren till bilen som inte bodde där) var sur för att pappan hade satt ett alldeles för lågt pris på bilen (hehe, inte mig emot!). Vi kollade i alla fall upp att allt var OK med den, provkörde, och det enda egentliga felet var lite rost på vissa ställen (vilket vi kan fixa) och att den stått oanvänd ett tag, vilket inte är så bra för bilar. Men jag hade redan innan affären lagt en budget på en summa rätt långt över det jag faktiskt köpte den för, så även om nånting hade behövts bytas ut så hade jag lugnt haft råd med det.


Det första vi gjorde efter bilaffären var att åka till Biltema för att pimpa min bil, hehe. En rosa doftsko, en first aid kit-låda och en verktygslåda fick följa med mig hem. Det viktigaste liksom. 😉

  • Jag har serverat två ”kändisar” utan att ens ha vetat om det. En av dem är en stammis hos oss och det var inte förrän en kollega sa vem han var och förrän jag kollade på hockey VM-finalen (visst var det VM? Kan absolut ingenting om sport) som jag förstod vem han var, det vill säga Lasse Granqvist, sportkommentatorn. Den andra var Bindefeld som köpte massa gofika av mig. Supertrevliga människor båda två men speciellt Granqvist.

Nya plastpåseregler

Idag åkte jag till Farsta Centrum och blev glatt överraskad när jag hörde att flera klädbutiker (bl.a KappAhl, Lindex, H&M, Clas Ohlson) tar betalt för sina platstpåsar. Det tycker jag är fantastiskt bra, för jag tycker inte att det är en självklarhet att få en plastpåse när man handlar. Så svårt är det inte att alltid ha en liten tygpåse eller en gammal plastpåse med sig i väskan. Nu tycker jag att det ska bli lag på att ALLA butiker ska ha det, jag struntar fullständigt i om folk blir arga. Plastkonsumtionen måste minska. Punkt. Jag läste någonstans att det tar någon sekund att tillverka den, några minuter att använda den och ungefär 400 år för naturen att bryta ner den.

Nu ska jag kämpa för att stället jag jobbar på ska ta betalt för påsar!

Hans Zimmer live on tour 2017

Ok, efter torsdagens konsert med Hans Zimmer så känner jag att han förtjänar ett helt eget inlägg. Låt mig börja med att förklara hur det hela startade och varför detta betyder så mycket för mig.
Jag fick först nys om honom när jag såg Gladiator för första gången. Det går liksom inte att inte bli rörd av låten Now We Are Free. Jag lyssnade sedan väldigt mycket på hans tre Pirates of the Caribbean-album, men sist och inte minst lyssnade jag väldigt mycket på The Dark Knight (Batman för den som inte vet). Det är mörk musik och ofta väldigt aggressiv men det var någonting med musiken som gjorde mig lugn. Ibland lyssnade jag på det när jag skulle sova till och med. Det är så otroligt vackra kontraster i Dark Knight-albumen tycker jag, för att inte nämna hur duktig Zimmer är på att sätta harmonierna. Jag kan börja gråta av hur fint han löser upp dissonans till konsonans. 
Under tiden jag var som mest besatt av hans musik så skrev jag till honom på Twitter och bad honom att han skulle komma till Stockholm och uppträda. Men åren gick och han hade aldrig tours i närheten av Sverige. Jag lyssnade på hans musik i hölurarna på tunnelbanan och föreställde mig hur fantastiskt det skulle vara att höra och se allt live.
Sen hände det! I julas fick jag biljetter av mina ”svärföräldrar” att se honom live och jag blev överlycklig. I torsdags var stunden kommen. Här är några punkter som jag alltid kommer minnas.

  • Mannen som sjöng Circle of Life Lion King (Disney-filmen som jag såg som liten) var där. Ni vet, den där… MAAAAAAA sevenyaaa mamamiitsibabaa… 😉 Alltså hur coolt?!?!
  • Hans Zimmer upplyste slagverket vilket Martin blev väldigt glad över. Han spelar ju själv slagverk och vet hur det alltid en tendens i orkestrar att ”falla undan” lite och inte synas och uppskattas lika tydligt som exempelvis violiner och cellos. Men igår handlade det till stor del om slagverk med tydliga upplysta solon bland annat. Väldigt bra, tyckte vi!
  • Under konserten så nämnde Zimmer att en person i hans band/orkester hade fyllt år och helt plötsligt – out of the blue – börjar hela Globen sjunga Ja må han leva för full hals. Och i cirka femton sekunder står alltså Zimmer och undrar vad tusan det är vi sjunger, hehe. Jag har aldrig varit med om något liknande, det var en häftig upplevelse.
  • I samma veva att jag nördade Dark Knight-trilogin så blev jag helt tagen av Heath Ledger som spelade Jokern. Jag gick igenom en rätt tuff period då i mitt liv och på nåt sätt blev han min stöttepelare (vilket låter jättekonstigt I know). Zimmer jobbade mycket tillsammans med Heath och talade om honom medan de spelade Why do We Fall? och där och då insåg att det var det närmaste jag någonsin kommer komma Heath och 15-åriga jag blev otroligt rörd.
  • I slutet av konserten, ni vet efter de har klivit av scenen och sedan kommit tillbaka för ett extranummer, så spelade de Time från filmen Inception. Det är en pampig låt, men slutar på ett sådant sofistikerat och enkelt sätt. Ni som hört låten vet vad jag talar om. Så från att först ha hela orkestern spelandes övergår det till att hela scenen blev svart och endast Zimmer vid pianot är upplyst. Och han spelar de sista ackorden från Time. Och det är så magiskt. Så magiskt.

Bilder lånade från nätet. 

Uppdatering

Ursäkta dröjsmålet med inlägg men here I am! Tillslut. En rad saker har hänt sen jag bloggade sist och en av de sakerna som hänt har varit väldigt jobbig men det tänker jag inte nämna här tyvärr.

Hur som helst så har jag och Martin äntligen bokat en resa för oss två i sommar. Dock ska vi ”bara” till London men det är första gången vi åker bara vi två så bara det betyder mycket. Vi ska dock slå på stort med en musikal som jag bara drömt om att se – Lion King, tivoli Thorpe Park (Gröna Lund är en ingenting i jämförelse), Harry Potter-muséet och så en massa shopping förstås. Sen ska vi bo precis vid King’s Cross så vi kommer vara mitt i staden och ha nära till… allt. Hehe. Det kommer nog bli riktigt najs, jag längtar så!

Annars då? Jomen alltså… Vädret. Självklart måste det nämnas. Vad är detta?? Först en vecka med riktig värme och sen, hör och häpna, snö! Jag som tyckte synd om dem i norr för att de hade snö på valborg… Den som skrattar bäst skrattar sist antar jag.

Ni ser blomman i vänstra hörnet på bilden? Den blomman fick jag när jag slutade på dagis (d.v.s. när jag var fem år), och den lever än!

Idag var en ledig dag för mig och mamma så vi spenderade hela förmiddagen med att se Downton Abbey (trots att vi båda redan sett alla säsonger. 😉 ) Efter ett tag så joinade Misse oss som kurade ihop sig vid mitt ben. Mys. <3

Påsk i Luleå

Jag tog ledigt och åkte upp till Luleå en vecka för att fira påsk där. Och träffa familj såklart. Farmor, farfar, mina kusiner och fastrar. Vi åkte skidor ute på isen vilken kändes helt bakvänt med tanke på att det inte finns någon is i Stockholm. Och massvis med snö fanns det. Så sjukt att tänka att all snö är borta om ca 2 månader – hur fort det går.

Här är jag och kusin Elsa.

Lillasyrran fick åka pulka som pappa drog efter sig. Känns som att alla i min familj – inklusive jag själv – nån gång åkt den där pulkan. Den har några år på nacken.

En sak jag kommer minnas från i påskas var all god mat och fika vi åt. Herreguuud, så gott. Och som jag ätit! Nu har jag blivit tvungen att tvinga mig själv på en 6-dagars socker-detox. Dvs, inget godis eller fika – och ni förstår hur lätt det är när man jobbar på ett konditori/bageri. NOT. Men jag har klarat det hittills, bara fyra dagar kvar nu.

Fästingar, körkort & serier

Dagen startade med att jag kände ett bett på insida låret och när jag kände efter så satt det en fästing där. Jag avvvvvskyr fästingar. Och Värmdö kryllar av dem dessvärre. Häromdagen hade katten tre stycken som satt i pälsen så vi fick lite småpanik och åkte till djurbutiken och köpte fästinghalsband och dylikt. Herregud, det har varit vårvarmt i vadå, tre dagar och fästingarna dyker redan upp… Suck.

Idag ska jag leta fram mina sommarskor, solglajjer och vårjackan. Jag har dessutom varit på körskolan idag och pratat lite angående körkort och vad nästa steg är för mig. Jag har ju precis fått lämpeln så nu ska jag försöka boka in handledarkurs och kanske till och med köpa en billig bil på blocket. Det om något vore en riktig motivation till att ta körkort. 

Senare idag ska jag ta mig en springtur runt Värmdö. Det här vädret är så fantastiskt så det går liksom inte att bara sitta inne. Dock fastnade jag för en Netflix-serie imorse som heter Tretton skäl varför. Jag läste boken när jag var tonåring och tyckte den var skitbra så jag ser verkligen fram emot serien. Jag har bara sett två avsnitt och tycker än så länge att den är bra. Har dessutom sett färdigt SKAM – den superomtalade serien som jag var lite skeptisk till först. Den var bra tyckte jag, själva storyn var lite förutsägbar men det som verkligen sålde serien till mig var när kärleksrelationen mellan Isak och Even blev huvudfokus. Det för mig gjorde hela serien. ❤ 

Kolla in min 100% veganska lunch som jag gjorde. Ris, sojanuggets, sojafärs, grönsaker, sojabönor och tomatsås. Oj, mycket soja det blev. Insåg inte det förrän nu när jag skrev det, hehe.

Nu ska jag sticka ut och springa!

På sistone

Fint väder påverkar verkligen humöret. Senaste dagarna har varit underbara. Jag har varit ute; krattat löv (tomten har inte krattats sen typ 1923 by the look of it…), sprungit en runda på 2,5 km vilket inte låter mycket för världen men dels så är det terräng med backar och så är jag väldigt otränad just nu. Så det räckte verkligen. Men bara själva känslan av solen i ansiktet gör så mycket. Jag satte mig ute på en stol, invirad i filtar och en smoothie i handen – och satt så i ca två timmar. Jag bara njöt till 100%.

Annars då? Det som hänt på senaste tiden är bl.a. att jag och Martin tog in på hotell. Vi älskar Elite Hotels och har testat tre av deras hotell, sist var vi på Marina Tower. Alltså, vilken utsikt vi hade med vy över vattnet och Gröna Lund på andra sidan. Senare på kvällen käkade vi på vår favoritrestaurang Michelangelo i Gamla Stan. Så mys. <3 

Såhär såg jag ut. Please ignorera den smutsiga spegeln.


Häromdan var min moster och kusinerna här och såg nya huset för första gången. Och titta vad fin hjortonsylt vi fick som moster min hade gjort och sedan utsmyckat själv.


Och så denna inflyttningspresent då: ett gigantiskt glas fyllt med godis. Glaset är numera tomt och används som mitt vinglas. 😉 Hehe.

Gamla vs. nya jag

En sak jag tänkt på sistone är hur mycket jag förändrats på senaste åren. Speciellt det senaste året. Jag har växt till mig och fått andra värderingar än tidigare. Vuxenlivet känns mer aktuellt än nånsin, d.v.s. flytta hemifrån och bo med Martin, skaffa körkort etc.
Jag skriver dagbok och har gjort det sen jag var typ 13 och när jag häromdan läste mina gamla texter så kände jag knappt igen mig själv. Jag läste om saker som jag med tiden glömt bort, och jag kände spontant att det här har väl ändå inte jag gjort? Det kändes lite absurt på nåt sätt eftersom det är sånt som jag knappast skulle göra nu. Dock har jag aldrig levt särskilt vilt tonårsliv och druckit mig stupfull på fester tex. Visst, klart man har varit rund under fötterna men jag har alltid haft en känsla för när enough is enough.

Min pojkvän har bidragit mycket till den jag är idag, och jag är så glad för att han kom in i mitt liv när han gjorde det. Jag var inne i en ganska förvirrad period i mitt liv och jag bokstavligt talat såg honom som min prins på sin vita häst som red in och räddade mig. Våran relation har ändrats sååå mycket på fyra år och det har helt ärligt bara blivit bättre och bättre för varje år tillsammans. Vi har liksom växt upp tillsammans och jag känner sådan genuin värme när jag tänker på oss, hur små vi var när vi träffades och hur många år och upplevelser vi har framför oss. Självklart finns det stunder som är jobbiga men de är ju just det – stunder. De håller aldrig längre än så.

Jag har målbilder för den jag vill vara och blev därför så glad och överraskad när jag för några veckor sen hörde att en bekant sagt till min mamma hur snäll och go jag var. Först blev jag lite förvirrad eftersom jag inte hade gjort något speciellt för att utses snäll. Vi har ju träffats flera gånger förut för länge sen, varför skulle de säga att jag var snäll nu helt plötsligt? Sen kom jag på vad det kunde bero på: hon hade fått en ny bild av mig. Hon hade inte fått en chans tidigare att se den ”nya jag” förrän nu. Och det för mig blev ännu en påminnelse om hur annorlunda jag är nu jämfört med då.

Nu apropå nånting helt annat, titta vad jag hittade på Slussen. Nån hade lämnat kvar den med mening så att jag eller någon annan skulle hitta den. Det har hänt mig en gång förut och det gör verkligen min dag. När jag läst ut denna ska jag skicka den vidare till någon annan läsare. Kul va? 🙂

Blandade känslor

Idag var en dag med en del blandade känslor. Jag gick och la mig med glädje över att jag nu är långledig. Men på sistone har jag verkligen gillat att jobba och haft riktigt kul på jobbet så det kändes nästan lite trist att vara ledig. Men bara nästan, because who doesn’t love ledighet liksom.
På morgonen vaknade jag av två saker: mitt alarm och byggarbetarna som håller på att bygga ut vardagsrummet. Men trött som jag var så halvsov jag fram till klockan 11. Vaknade med ångest cos why not, min kropp gillar att ha ångest utan orsak men det gick över som tur var efter jag druckit te, käkat frulle och sett ett avsnitt av Gossip Girl. Sen gjorde jag mig i ordning, halv-sminkade mig (dvs ett halvhjärtat försök till att se lite fräschare ut men orkade inte gå hela vägen med mascara osv) och begav mig sedan in mot stan. När jag kom till Gullmars så fick jag en spontan impuls att gå till våran gamla lägenhet, så det gjorde jag. Herregud, vad mycket nostalgi. Alla barndomsminnen med min dåvarande bästis, alla ställen vi var på och alla lekar vi lekte. Det var rätt intensivt och blev tillslut överväldigande. Men det kändes rätt bra ändå att sitta i parken i solen och bara tänka på alla minnen. Lite lustigt hur man glömt hur vissa saker ser ut, men sen ser man dem och blir påmind av minnen beträffande den saken, typ några stenar som fanns i parken som vi brukade leka på. Eller ett stort klätterträd – som nu sjunkit ihop ännu mer. Eller ett stort hål i marken som man kunde klättra igenom, men jag vågade aldrig göra det. Ja, ni fattar. Mycket minnen. Efter det facetime:ade jag Martin en stund innan jag begav mig vidare in till stan för att kolla runt lite. Köpte bland annat nytt té från NK, var duktig åt käkade vegetarisk sallad med mozzarella och en avokadosmoothie, bokade tid för syntest etc. Tillslut övertalade Martin mig att besöka honom på O’Learys en stund innan jag åkte hem. Var inte så sugen på att gå dit eftersom jag var där kvällen innan och käkade men jag körde på en yolo och åkte dit ändå.

Inte så jätteintressant dag egentligen. Men så såg min dag ut. Imorgon skulle jag vilja gå till Fotografiska, men vi får se om det blir av. Ciao!

Livet

Jag vet inte vad jag vill skriva, jag vet bara att jag vill skriva.

Idag var jag på vårdcentralen och tog blodprover. Ska kolla upp lite grejer och  förhoppningsvis ska jag  även utredas för andra grejer, så småning om.

Är bara så trött på att känna som jag gör. 

Kunden man inte vill vara

På sistone har jag verkligen tänkt på vilka sorters kunder det finns. Det är rätt underhållande för det finns ett antal kategorier som de flesta faller in i har jag märkt. Här är några av de ”katogerier” man inte vill falla in i:

Obs, ta detta med en nypa salt. 😉

– Folk som drar långa snyfthistorier för att få en påse.
Scenario – Kassan.
Jag: Behöver du en påse till dina varor?
Kunden: … Jaa, alltså jag ska gå …ungefär sju kilometer i snön och och sen så har jag hund som är fikasugen och sen ska jag in och handla och det är jättehalt ute så jag kan tappa allt så jag måste nog ha en påse eftersom jag har svårt att bära allt eftersom jag har problem med mitt ben och ska till läkaren och och och…
Man ba ok, det är lugnt, du får en påse, du behöver inte dra igenom hela din agenda.

– Den fåordiga kunden som man måste dra ut svar ifrån.
Jag: Hej, vill du ha hjälp med något?
Kunden: Mm.
Jag: Vet du vad du vill ha för något?
Kunden: En bulle.
Jag: Ok… Vilken bulle vill du ha? (Vi har typ 10 st bullar att välja mellan)
Kunden: …Den.
Jag. Ok…. Är det för att sitta här eller ta med?
Kunden: …Ta med.
Jag: Vill du ha något att dricka till?
Kunden: Ja.
Jag: Ok… Vad vill du dricka? Här ser du vad vi har.
Kunden: Den där.

– Kunden som verkligen inte kan beställa förrän deras nummer står på tavlan.
Vi har nummerlappar på jobbet så kunderna behöver inte köa, utan de behöver bara vänta på sin siffra.
Kund kommer in.
Jag: Hejsan, kan jag hjälpa dig?
Kundens menande blick vandrar från mig, till nummerlappen de har i handen och nummertavlan.
Jag: Vi ligger efter med siffrorna men det är ingen kö så jag kan hjälpa dig på en gång (UPPENBARLIGEN).
Kunden: Jag har nummer 89……
Jag: Ok. *Trycker fram tjugotvå nummer*

Alternativt:
Ett helt hop med människor kommer in samtidigt och vi ligger efter på nummertavlan.
Jag: Har vi nummer 69? 70? 71?… 72?… 73? Är det någon som har något nummer?
Alla kunder tittar på sina lappar men ingen säger något. Efter ett längre tag:
Kund: Jag har nummer 82…
Jag: Ok har vi någon under 82?
Kund: JAG har 75!!
Kund: Jag har 74!!!
Kund: Jag har 76!!
Man ba, tack. Var det så svårt att säga på en gång.

– Ungar som är ärliga.
Jag: Hejsan! kan jag hjälpa dig med något?
(De flesta brukar svara nånting i stil med Ja, alldeles strax, jag ska bara bestämma mig.)
Ungen tittar på mig och svarar kort: Nej.
Nehe, ok då. 😛

– Ohyfsade kunder (Dessa kommer man aldrig undan)
Här finns det två fraser jag avskyr mest av allt:
Jag ska ha….
Ge mig

– Kunder som insisterar att det är deras tur, men som fortfarande inte bestämt sig.
Ofta händer det att folk är så upptagna med att bestämma sig för vad de vill ha så de hör inte när vi ropar deras siffror. 9 gånger av 10 så reagerar de inte förrän vi ropar numret efter deras. (Helt sant, det är faktiskt jättefascinerande.)
Kund: Men hallå! Vi hade nummer 32 faktiskt!
Jag: Ok, då hjälper jag er.
Kund: Ok, bra. Så… ungar vad vill ni ha?
Man ba, ok så du menar att jag bara ska stå här och vänta medan ni bestämmer er när det finns tjugoandra kunder som redan vet vad de vill ha. Vissa kunder är snälla och säger ta andra kunder före oss, men vissa har liksom inte det tänket.

– Folk som måste peka.
Kund: Jag vill ha den. *Pekar*
Jag: Ok, jag ser inte vad du pekar på. Är det kanelbullen du menar?
Kund: Nej, den!
Jag: Jag ser som sagt inte vad du pekar på. Är det den här du menar? Eller den? Den?
Kund: Nej, inte den. Nej, den där. Karlsbaderbullen!
Jag: Aha, ok. (Kunde du inte sagt det från början??)

– Kunder som klagar mer på halva priset än fullpriset.
Alla bullar som bakades ”igår” lägger vi på en speciell hylla med halva priset på. Det roliga är att det alltid är när kunder tar från halva priset-hyllan som de klagar på att bullarna är dyra. Aldrig när de är dagsfärska. Högst fascinerande.

God torsdag

Nu är jag ledig i fyra dagar. Jag ogillar att vara ledig när jag inte har något planerat. Visst, jag kan bara ta det lugnt hemma en dag vilket kan vara otroligt skönt men jag blir så rastlös efter att ha gjort ingenting ett tag. Jag måste göra nånting nyttigt, typ plocka ut och in disk, dammsuga eller städa allmänt. Jag kan distrahera mig med serier men jag börjar mår så dåligt mentalt efter ett tag (då snackar vi efter typ fyra-fem avsnitt i rad), så jag måste liksom göra nånting. Jag är en list-människa så jag skriver listor om allt, även minsta sakerna som typ måla naglar idag – check. Smsa den här personen – check. Titta på den här filmen – check. Ja, ni fattar, rätt onödiga saker. Men efter jag checkat av listan med saker som jag bestämt mig för att göra så känns det faktiskt lite bättre. Då känns det som jag gjort något nyttigt, även fast jag kanske inte alltid har det.

Anyways, idag var jag rätt duktig och stack ut och sprang. Det är så fin natur här på Ingarö, speciellt när det är soligt. Jag käkade frukost utomhus i solen, städade, diskade och stack ut och sprang och hann nästan hem innan duggregnet kom. Sen fortsatte jag träna en stund på yogamattan med en kettlebell. Nu är jag helt mör i låren och rumpan. Dricker gott te nu och ska kanske titta på nån film på netflix. Undrar vad jag ska hitta på imorgon.

God torsdag på er!

Har för övrigt ändrat tema på bloggen. Lite tråkigt tema kanske, men av någon anledning så crashar mobilappen såfort jag försöker ladda upp en bild i inlägget, så jag ändrade tema för att se om det gjorde någon skillnad men det gjorde det förstås inte. Jag får klura vidare på vad felet är.

Flaws and all

För er som inte vet så har jag kämpat med min hy i drygt ett och ett halvt år nu. Den är finnig, ojämn, torr och ärrig och det tar verkligen emot att prata om det här eftersom det är så aktuellt, men samtidigt så vet jag att så många andra lider av samma problem och det hjälper inte att hålla allt inne.
När jag är osminkad så skäms jag över hur min hy ser ut. Det är till och med så illa ibland att jag känner hur jag drar mig undan när folk kommer nära mig för att jag inte vill att de ska se min hy. Jag önskar att jag inte skämdes över det men det gör jag. Sen har jag även mina stunder när jag bara tänker fuck it, jag är vacker som jag är. Dock inträffar inte dessa stunder så ofta som jag hade önskat.

På vardagarna brukar jag aldrig sminka mig, eventuellt lite concealer, men aldrig helt täckande foundation. När jag precis hade börjat på det nya jobbet så hade jag smink jämt men sen trappade jag ner på sminket just för att det blev värre. Huden åt upp allt. Men trots att jag slutade sminka mig så blev det inte bättre. Jag förstår verkligen inte varför jag har så dålig hy. Jag äter inte alltid bra vilket kan vara en stor bidragande faktor men även de perioder då jag BARA ätit bra – sallader till lunch, massa te och vatten, smoothies m.m – så har det knappt förbättrats. Man tror att man ska ha bättre hy som tjugoåring än tonåring, men inte i mitt fall. Där är det tvärtom, och som tonåring drack jag massa läsk, åt massa godis och skräpmat. Nu dricker jag nästan aldrig läsk eller äter skräpmat. Jag förstår verkligen inte. Är det för att jag stressar på jobbet? Jag sover knappt sämre nu än vad jag gjorde då och har inte ändrat några hormoner eller så. Så vad kan det då vara?

Det slog mig att kanske använder jag mig av fel produkter. Häromdagen så var jag hos en hudterapeut och fick en AHA-behandling och portömning. Det var riktigt härligt – ok inte portömningen – men allt det andra hon gjorde var riktigt härligt. Efteråt skräddarsydde hon ihop ett gäng produkter som skulle passa min jättetorra problemhy. Min spontana reaktion var jaa, äntligen får jag hudvårdsprodukter noggrant utvalda av ett proffs som förstår min hy, men när jag kom hem så började jag tänka 1.) jag vet inte om det verkligen är värt ca tusen spänn, hon vill ju förstås gynna deras produkter som de säljer, det ingår i hennes jobb. 2.) Jag är ju verkligen en stor believer av naturlig skönhetsvård och vill helst undvika kemikalier, vilket dessa innehöll. Innan jag gick till den här terapeuten så var jag inne på att börja använda Lush’s produkter som är 100% naturliga. Jag fick hur som helst med mig några prover hem för att testa i lugn och ro men, helt ärligt så vet jag inte om jag ser någon skillnad. Det är så lätt att inbilla sig att man gör det när man verkligen vill tro på det.

Jag får fundera vidare.
Jag hade tänkt ladda upp en bild där man ser hur illa ställt det är med min hy, men just idag känner jag mig rätt vacker som jag är så ni får se det istället. Flaws and all.