På sistone har jag verkligen tänkt på vilka sorters kunder det finns. Det är rätt underhållande för det finns ett antal kategorier som de flesta faller in i har jag märkt. Här är några av de ”katogerier” man inte vill falla in i:

Obs, ta detta med en nypa salt. 😉

– Folk som drar långa snyfthistorier för att få en påse.
Scenario – Kassan.
Jag: Behöver du en påse till dina varor?
Kunden: … Jaa, alltså jag ska gå …ungefär sju kilometer i snön och och sen så har jag hund som är fikasugen och sen ska jag in och handla och det är jättehalt ute så jag kan tappa allt så jag måste nog ha en påse eftersom jag har svårt att bära allt eftersom jag har problem med mitt ben och ska till läkaren och och och…
Man ba ok, det är lugnt, du får en påse, du behöver inte dra igenom hela din agenda.

– Den fåordiga kunden som man måste dra ut svar ifrån.
Jag: Hej, vill du ha hjälp med något?
Kunden: Mm.
Jag: Vet du vad du vill ha för något?
Kunden: En bulle.
Jag: Ok… Vilken bulle vill du ha? (Vi har typ 10 st bullar att välja mellan)
Kunden: …Den.
Jag. Ok…. Är det för att sitta här eller ta med?
Kunden: …Ta med.
Jag: Vill du ha något att dricka till?
Kunden: Ja.
Jag: Ok… Vad vill du dricka? Här ser du vad vi har.
Kunden: Den där.

– Kunden som verkligen inte kan beställa förrän deras nummer står på tavlan.
Vi har nummerlappar på jobbet så kunderna behöver inte köa, utan de behöver bara vänta på sin siffra.
Kund kommer in.
Jag: Hejsan, kan jag hjälpa dig?
Kundens menande blick vandrar från mig, till nummerlappen de har i handen och nummertavlan.
Jag: Vi ligger efter med siffrorna men det är ingen kö så jag kan hjälpa dig på en gång (UPPENBARLIGEN).
Kunden: Jag har nummer 89……
Jag: Ok. *Trycker fram tjugotvå nummer*

Alternativt:
Ett helt hop med människor kommer in samtidigt och vi ligger efter på nummertavlan.
Jag: Har vi nummer 69? 70? 71?… 72?… 73? Är det någon som har något nummer?
Alla kunder tittar på sina lappar men ingen säger något. Efter ett längre tag:
Kund: Jag har nummer 82…
Jag: Ok har vi någon under 82?
Kund: JAG har 75!!
Kund: Jag har 74!!!
Kund: Jag har 76!!
Man ba, tack. Var det så svårt att säga på en gång.

– Ungar som är ärliga.
Jag: Hejsan! kan jag hjälpa dig med något?
(De flesta brukar svara nånting i stil med Ja, alldeles strax, jag ska bara bestämma mig.)
Ungen tittar på mig och svarar kort: Nej.
Nehe, ok då. 😛

– Ohyfsade kunder (Dessa kommer man aldrig undan)
Här finns det två fraser jag avskyr mest av allt:
Jag ska ha….
Ge mig…

– Kunder som insisterar att det är deras tur, men som fortfarande inte bestämt sig.
Ofta händer det att folk är så upptagna med att bestämma sig för vad de vill ha så de hör inte när vi ropar deras siffror. 9 gånger av 10 så reagerar de inte förrän vi ropar numret efter deras. (Helt sant, det är faktiskt jättefascinerande.)
Kund: Men hallå! Vi hade nummer 32 faktiskt!
Jag: Ok, då hjälper jag er.
Kund: Ok, bra. Så… ungar vad vill ni ha?
Man ba, ok så du menar att jag bara ska stå här och vänta medan ni bestämmer er när det finns tjugoandra kunder som redan vet vad de vill ha. Vissa kunder är snälla och säger ta andra kunder före oss, men vissa har liksom inte det tänket.

– Folk som måste peka.
Kund: Jag vill ha den. *Pekar*
Jag: Ok, jag ser inte vad du pekar på. Är det kanelbullen du menar?
Kund: Nej, den!
Jag: Jag ser som sagt inte vad du pekar på. Är det den här du menar? Eller den? Den?
Kund: Nej, inte den. Nej, den där. Karlsbaderbullen!
Jag: Aha, ok. (Kunde du inte sagt det från början??)

– Kunder som klagar mer på halva priset än fullpriset.
Alla bullar som bakades ”igår” lägger vi på en speciell hylla med halva priset på. Det roliga är att det alltid är när kunder tar från halva priset-hyllan som de klagar på att bullarna är dyra. Aldrig när de är dagsfärska. Högst fascinerande.