Förra sommaren (eller var det förrförra?) så fick jag möjligheten att rida på hästar uppe i Kiruna. Min bonuspappas systerdotter äger en häst och tog hand om flera hästar. Jag är osäker på hur det ligger till men hur som helst så fick jag rida två av dem. Det är alltid lite speciellt det där med att rida. Jag har alltid velat göra det som liten men det har liksom aldrig riktigt blivit av. Dels är det dyrt men sen är jag lite rädd för hästar, just för att de är så stora och muskliga och jag så liten haha. Men oerhört fina varelser är de. Ståtliga och fina.

Tyvärr så är jag väldigt höjdrädd. Det har inte alltid varit så men det har liksom blivit värre med åren, jag vet inte varför. Den första hästen ni ser här under är relativt liten. Nu är jag ingen expert på hästar whatsoever men jag tycker i alla fall den ser liten ut när den står bredvid andra hästar. De andra två bilderna är på en större häst och det kanske inte ser särskilt högt ut men usch, det var väldigt högt för mig. Speciellt när man inte är van vid hästar och inte vet hur de rör sig/beter sig så är det lite läskigt att sitta så högt upp. Som tur var så var någon snäll nog och tog bilder på när jag satt på hästryggen, de fick ju till och med mig att se något proffsig ut, hehe. 😉

Åh, vad skönt att träna. Jag har precis kört ett baspass och gymmat efteråt.

Förra veckan körde jag ett ”dans fuego”-pass. Alla möjliga latinodanser med andra ord. Det var kul. Jag har dansat salsa tidigare och gick på salsakurs så det sitter ju ändå i nånstans. Dock var det inte så tufft som jag tänkte mig att det skulle vara eftersom det ändå är ett ”pass”, men dagen efter så fick jag enorm träningsvärk i vaderna och rumpan så det måste ju ändå ha varit lite tufft, hehe.

Nu ska jag införskaffa ett par byxor har jag tänkt. Mina gamla favoritjeans har gått sönder så nu blir det till att köpa nya tyvärr. Jag avskyr egentligen att köpa byxor, det är så tråkigt. Jag köper hellre tröjor och koftor, det är ju sådant som syns mest.

Nä, jag var inte såhär sminkad till gymmet, men i brist på annan bild så får ni den här. 🙂

Vissa dagar känns sådär extra bra att vara ung och frisk på. Och dessa dagar dyker oftast upp vid början av lov.

Loooooooov! Ja! Äntligen!Det firades hemma hos Martin med en massa onyttig (men extremt god) mat och filmer. Efter att vi kommit hem från skolan lagade vi tacos men vi hade inga bra grönsaker hemma så det blev så ovegetariansk middag som man möjligen kan tänka sig hehe. Till frukost käkade vi pannkakor med citron och socker, sååå gott! (Varför käkar inte vi svenskar det?) Den sista pannkakan åt jag med nutella på, mmmm! 😉 Sen lagade vi köttbullar och pasta med engelsk ”gravy”. Superenkelt och gott. Och som grädde på moset så åt vi en del choklad och cheez doodles och så bakade vi en kladdkaka. Haha!
Nu känner man sig sådär lagom gödd. Men vad gör det om hundra år, någon gång ibland måste man få frossa lite. 🙂
Dock ska jag satsa på att träna mer den här veckan som kommer.

Jag och Martin möblerade om vardgsrummet och satte upp hans projektor för att se på film. På kvällen tände vi ljus och det blev som vår egen lilla bio. Det var såå mysigt.

Jaa, livet rullar på och ibland kommer det ivägen för roligare saker, som att blogga. Men hur som helst så vill jag att ni ska veta att jag lever och kämpar på! Nä, usch vad dramatiskt det där lät, haha.

Här får ni en bild istället 🙂 Jag är så otroligt lycklig eftersom solen äntligen har bestämt sig för att titta fram och guuuuuuuud i himlen vad jag har längtat efter solen. Jag var 6 minuter för tidig till tåget imorse och jag bara satt där med öppen jacka och lapade i mig solen, så varmt och härligt. Så får det gärna fortsätta ett tag framöver!

Idag har jag äntligen fått sova ut, samt haft skoj med min nya app som klonar en i en och samma bild hehe. Jag har även gått till banken med pappa och öppnat ett sparkonto till mig själv. En bra dag helt enkelt!

Såhär undehåller jag mig själv denna fredag, med att prata med mig själv. 😉

Minns ni att jag sa att jag skulle lägga upp en bild på Martins jultröja? Ja, det tog sin tid, hehe, men här är den i alla fall. Passar honom med perfekt! Speciellt med tanke på att han är lång så det blir lite extra komiskt. 😉

Min kära pojkvän har flyttat till ett hus i Värmdö. Det känns underbart. Dels för att det är ett superfint hus som jag älskar, och dels för att det (fånigt nog) känns som en liten försäkring för mig. Liksom, tidigare hyrde de ett hus och de kunde lika gärna flyttat tillbaka till England om de inte trivdes i Sverige (vilket jag var rädd för ett tag) men de har kommit att verkligen verkligen älska Sverige och de glädjer mig så mycket. Ett hus är ju inte något man köper varje dag precis.

Hur som helst så har jag varit i huset två eller tre gånger nu och jag gillar det mer för varje gång jag är där. Det var så fint häromdagen när det snöade, och jag vet inte hur vi fick för oss at göra detta men jag och Martin började bygga en snögubbe. Jag hade glömt bort hur kul det var. Vanligtvis brukar jag inte vilja vara ute i kylan i mer än en halvtimme eftersom jag fryser häcken av mig, men såfort vi började bygga gubben – som vi förövrigt döpte till Lee (inspirerat av en Jack Black låt) – så var det som att jag blev 6 år igen och kylan var som bortglömd. Där satt jag i snön med mina jeans och dyngsura handskar, men inte tänkte jag på att det var kallt. Vilken härlig upplevelse att göra om efter så många år. Och så kul att teamworka med världens finaste pojkvän. 🙂

Här har vi honom, guys! Självaste Lee! Vi försökte få det att se ut som att han hade på sig en kavaj men det blev lite halvhjärtat försök, haha.

Haha, jag sitter och garvar åt hur nöjd Lee ser ut på sista bilden…

Jag kom med i kören! Hurra för mig! Hehe. Jag som var helt övertygad efter det första momentet att jag inte skulle klara mig. Den individuella biten var hemsk, jag tappade allt stöd i magen och allt blev bara jättemesigt. Jag brukar ha någorlunda koll på vad jag gör men när jag är nervös så vet jag liksom inte hur jag ska få det under kontroll. Det går liksom inte.

Det andra momentet där man fick delta i kören gick det bättre. Där finns det egentligen ingen anledning att vara nervös eftersom det är runt trettio andra som sjunger samtidigt.

Men nu ska jag sluta grubbla över det som var. Jag kom ju med så vad sjutton spelar det för roll att det gick sisådär? 😛