Min kära pojkvän har flyttat till ett hus i Värmdö. Det känns underbart. Dels för att det är ett superfint hus som jag älskar, och dels för att det (fånigt nog) känns som en liten försäkring för mig. Liksom, tidigare hyrde de ett hus och de kunde lika gärna flyttat tillbaka till England om de inte trivdes i Sverige (vilket jag var rädd för ett tag) men de har kommit att verkligen verkligen älska Sverige och de glädjer mig så mycket. Ett hus är ju inte något man köper varje dag precis.

Hur som helst så har jag varit i huset två eller tre gånger nu och jag gillar det mer för varje gång jag är där. Det var så fint häromdagen när det snöade, och jag vet inte hur vi fick för oss at göra detta men jag och Martin började bygga en snögubbe. Jag hade glömt bort hur kul det var. Vanligtvis brukar jag inte vilja vara ute i kylan i mer än en halvtimme eftersom jag fryser häcken av mig, men såfort vi började bygga gubben – som vi förövrigt döpte till Lee (inspirerat av en Jack Black låt) – så var det som att jag blev 6 år igen och kylan var som bortglömd. Där satt jag i snön med mina jeans och dyngsura handskar, men inte tänkte jag på att det var kallt. Vilken härlig upplevelse att göra om efter så många år. Och så kul att teamworka med världens finaste pojkvän. 🙂

Här har vi honom, guys! Självaste Lee! Vi försökte få det att se ut som att han hade på sig en kavaj men det blev lite halvhjärtat försök, haha.

Haha, jag sitter och garvar åt hur nöjd Lee ser ut på sista bilden…