Jordgubbar är väl en av de godaste sakerna man kan äta på sommaren. Eller hösten. Eller året om. Och om man sedan lägger till chokladsås och minimaränger, alltså… JAG DÖR så gott.
Erkänn att ni är liiiite sugna, va? 😉

Jordgubbar är väl en av de godaste sakerna man kan äta på sommaren. Eller hösten. Eller året om. Och om man sedan lägger till chokladsås och minimaränger, alltså… JAG DÖR så gott.
Erkänn att ni är liiiite sugna, va? 😉

Något jag älskar med sensommaren är: rea. Åh, rea i love you! Ut med gamla sommarkläder och in med allt nytt till hösten.
Jag känner att jag vill göra av mig med en hel del kläder. Sånt som är för litet, för stort, kopplat till något tråkigt minne eller bara sånt som jag allmänt inte tycker är fint längre. Jag har alldeles för mycket kläder som jag knappt använder. Och det dåliga med att ha så mycket kläder är att det gör så man känner att man inte kan köpa nytt eftersom ’man redan har så mycket’. Och problemet med det är, (i mitt fall eftersom jag bytt klädstil tjugofemtusen gånger) att man hamnar med en massa konstiga plagg som inte går att matcha och som inte alls känns som min stil idag.
Det är konstigt det där hur ens stil ändras successivt. Jag har haft en heeel del crazy outfits i mitt liv som jag inte är jätteimponerad av idag kan jag säga. Jaja, man lär sig av sina misstag! Haha.
Jag känner att jag kom lite off-topic från det jag egentligen tänkte säga men för att återgå till det jag nämnde först: rean, så införskaffades dessa i somras. Så himla fin färg tycker jag. 99 kr på rea. 🙂
Jag är nu i Luleå och har varit det i typ en vecka. Har haft det så himla kul med min kusin Elsa. Som vi har pratat och hängt i hängmattan och sett Gossip Girl och fikat och ja, allt möjligt. Hehe. Nu har hon åkt hem så jag blir tvungen att hitta på andra saker att göra. Som att läsa. Jag tog med mig Harry Potter och fenixordern eftersom jag tänkt läsa om de böckerna. Först läste jag om första boken men insåg att de första (korta) böckerna är typ exakt samma som filmerna som jag sett en miljard gånger så jag hoppade till fenixordern (femman) som är tjockast av alla bara för att få lite mer details som man inte sett i filmen. 😉
Det är förresten samma Mumin-mugg på första och andra bilden, bara sett från olika håll.
Nu har det varit dålig uppdatering på bloggen, men det blir ju så när man har sommar, hehe.
Det har ju hänt en del sen sist jag blogga. Jag och Martin har varit i England i några dagar och en vecka i Jämtland med mina kusiner. Just nu sitter jag på flygplatsen och väntar på flyget till Luleå för att träffa farmor och farfar och ännu lite fler kusiner. Och om tio dagar ska jag och Martin och familjen till Turkiet. Det är säkert stekhett i Turkiet vid det här laget men man får se det som att det får vara istället för den dåliga sommaren vi haft och har i år.
Ha en trevlig fortsatt sommar alla fina!
Tänk att det ska vara så svårt att vakna på morgonen, till och med nu när jag inte sätter klockan på sju utan elva, och ändå så är det så svårt att komma upp! Jag sover mer än tillräckligt med timmar så det borde inte vara så svårt, men samtidigt så känns det som att kroppen återhämtar sig från all missad sömn under skoltiden så jag låter den få hålla på såhär ett tag till. Sen blir det andra bullar! Hehe.
Jag åt hur som helst världens godaste frukost imorse. Eller ja, i förmiddags. Den bestod av en smoothie på avokado, banan, havremjölk, blåbär, hallon, kvarg och havregryn. Till det åt jag bananbröd med valnötter som mamma bakat. Sååå gott. Jag totalälskar allt där bananen är tillagad i ugn, dvs alla sorters banankakor/muffins. Och nu även bröd. Får se om hon bloggar om det, då kanske jag lägger upp receptet. 🙂
Har äntligen inskaffat nya solisar från Åhléns. Äntligen några som jag trivs med!
Jag är verkligen kinkig med just solglasögon så jag får finkamma en massa butiker innan jag blir nöjd med ett par. Och det värsta är att jag alltid på något sätt lyckas ta sönder de så jag får köpa nya var och varannan sommar hehe.
Jag har kunnat vika tranor sedan lågstadiet då vi hade som mål att vika 1000 tranor för att hedra Hiroshima (eller nåt sånt, kommer ärligt talat inte ihåg varför vi gjorde det). Och jag tror aldrig jag kommer glömma hur man viker en trana, men det hade varit kul om jag kunde vika nåt mer. Så jag tittade runt på youtube och hittade tutorials för dessa tre – en rosett, sköldpadda och en klänning. Hur gulliga?! Sköldpaddan var kämpigast, den tog närmare en timme att göra eftersom jag dels hade för tjockt papper. Rosetten ska jag försöka lära mig utantill hur man gör, den var så fin. 🙂
Det rosa på klänningen var inte med i origamin utan något jag tillade efteråt av det överblivna pappret från rosetten.
Egentligen skulle jag vikt in kanterna på sidan av paddan så den skulle få en rundare form på skalet, men papprets tjocklek hindrade mig från att göra det.







Fotograf: Helgi Reynisson – http://reynisson.se/
Tänk att det blev min tur tillslut! Som jag längtat och så mycket glädje och kärlek! Det är mycket tankar som vällt fram de senaste dagarna. Både roliga och mindre roliga.
Jag läste en facebookstatus från en tjej som nyss också hade gått ut gymnasiet och jag fick mig en rejäl tankeställare. Det var nästan så att jag önskat att jag inte hade läst det eftersom det så plötsligt slog mig att jag nu står här, klar med skolan och utan att ha en aning vad som finns där ute eller vad som kan tänkas vara min väg att gå. Vad man än väljer så är det med stor sannolikhet att man ångrar sig, och kanske ångrar man sig först när det är försent.
”Världen ligger öppen för våra fötter, men det är just det som är så skrämmande. Valmöjligheterna är oändliga. […] Med oändliga möjligheter kommer även oändliga begränsningar”. Så skrev hon. Det är klart man har vetat om det tidigare men det är inte förrän nu man faktiskt inser att det är så. Att det är svårt att få jobb och att det är svårt att bestämma sig och så vidare. Men samtidigt så är det ju så subjektivt beroende på vad man gör det till också. Jag har haft turen nog att redan få jobb, och det går inte en dag som jag inte är tacksam för det. För det som skrämmer mig mest är att ironiskt nog inte ha något att göra trots att jag inte vill något hellre än att bara ligga och ta det lugnt.
Det är det värsta med att ta studenten, att veta att ingenting är än så länge säkert — det finns ingen trygghet som kan välkomna en med öppna armar efter en lång och skön sommar och leda en vidare till nästa steg i livet. Utan man kliver (eller kastas, beroende på hur man känner för gymnasiet) ut i vuxenlivet utan att ha en aning om vad man kan förvänta sig. Folk frågar sig hur man överlever skolan, jag frågar istället hur man överlever livet efter skolan.
Äsch, nu ska jag sluta vara en sån downer och försöka tänka lite mer positivt istället. Här kommer lite härliga studentbilder. Fler kommer sen!





Såja, fick irra runt på stan ett tag för att hitta en bra och inte alltför dyr frisör som jag kunde gå till. De jag brukar gå till eller ville gå till var fullbokade så jag fick hitta något nytt helt enkelt, och det är alltid lite små-ångest över det där för man vet inte hur de klipper eller om man kommer tycka om resultatet.
Jag gick i alla fall till Hair Lounge och klippte av en bra bit med hår. Tror inte jag varit såhär ”kort”-hårig på länge faktiskt. Känns lite synd men jag sa åt henne att ta det som var slitet och hon visade hur mycket och tog så mycket, så det var bra ändå. Det var väldigt länge sen jag klippte mig sist så det behövdes verkligen, och jag blev nöjd. Det enda som var dåligt var att de använde väldigt hög temperatur på hårtorken så det brände rejält, både på huvudet och i håret kan jag tänka mig. Jag vet inte hur ni andra känner men jag tänker i alla fall att frissan är ett ställe där man ska få vårda håret, inte slita på det med stylingen.
Resultatet blev ju snyggt tillslut, kanske till och med det bästa jag nånsin haft. Men själva processen var inte särskilt behaglig och jag tycker att hos frissan så ska man ju kunna njuta av sin lilla egentid. Så, better luck next time!
Vilket lustigt väder vi haft idag. Först molnigt, sen sol och stekhett, sen någon minuts regn och sen tillbaka till stekhet sol… And so on. Vi har i alla fall fått upp partytältet idag och fixat lite stolar och så till studentmottagningen.
I fredags hade min kusin sin student och det var en sån himla fin upplevelse. Vi var inte så många men jag kände verkligen att jag var nära alla så det kändes inte stelt eller så vilket var skönt. Det åts en massa god mat och snacks. Jag var så himla hungrig när vi kom hem från utspringet så jag gick loss på snacksen innan maten, hehe. Sen hölls det tal och visades bildspel ”från bebis till student”, och jag tror alla blev så rörda att de fällde en tår eller två. Det var rätt tufft att se bilder på mormor och morfar och bli påmind om att de inte fick chansen att uppleva något barnbarns student. Men ändå så kändes det som att de var nära på något sätt. Kanske sitter de på ett moln och firar med oss, vem vet.
Jomen nu, hörni. Nu är det bara åtta dagar kvar, sen smäller det. Och jag har blivit uppskriven på mitt nya jobb så det känns hur kul som helst!
Jag har bara kvar ett matteprov imorgon och sen ska jag skicka in projektarbetes-rapporten på onsdag, sen är det chill resten av skoltiden. Fysatan så jag har längtat!
Förresten så framförde min klass vårat projektarbete i lördags i form av två teaterföreställningar. Det var hur kul som helst, men tufft. Hela veckan bestod av enbart rep och rep, men oj så värt det var när vi stod där på Confidencen efter vi var färdiga. Och stående ovationer fick vi också, hehe. Jag spelade rollen som farmor i en medeltida scen ur Robin Hood. Martin var farfar.
Här är de bilder jag lyckats få tag på än så länge. Martin i hatt och jag bredvid honom.
Nu ska ni allt få höra! Jag, eller snarare jag och flera ur min klass, har släppt en egen bok som vi skrivit själva – på engelska. Det känns hur kul som helst! Hur många gy3-are har släppt en egen bok med eget ISBN-nummer liksom?
Jag och Martin skrev om vår karaktär Reece Hoffman – en gammal man som lärt sig leva med sina plågsamma och traumatiska minnen från sin barndom, men en dag dyker en kvinna upp som väcker nya minnen till liv och tvingar honom att ifrågasätta hela hans liv.
I boken får vi följa med flera människor med alla möjliga sorters problem under fyra terapimöten. Man får följa med och se hur de utvecklas med tiden och mötena.
Boken heter förresten ”So… Why are you here?” och jag var ansvarig för layouten i boken. Och så har jag målat omslaget! Det roliga är att vi tänkte ha ett foto från början och vi hade ungefärlig idé, så jag prövade skissa ner den lite slarvigt och det visade sig att folk tyckte om min skiss så mycket att den tillslut hamna på omslaget, haha.
Böcker till salu! 🙂
Här är jag på bokreleasen, jag läser några sidor för publiken ur det jag skrivit.
Pust, stånk, stön. Så har det känts idag.
Den här veckan har det inte varit några ordinarie lektioner vilket är skönt i sig men istället har vi projektrep inför teaterframträdandet på lördag. Det innebär tidiga mornar och sena kvällar med låååånga timmar. Det är mycket väntande på att de ska repa ens scen. Ibland väntar man flera timmar bara för att upptäcka att jaha, nu hinner vi inte med den scenen. Men men, det är kul när man väl kör. Jag älskar teater!
Direkt efter att vi slutade repa idag kl 5 så drog jag till Medborgarplatsen för att pröva jobba på en uteservering. Det gick jättebra och var faktiskt riktigt kul, och det var jättetrevliga människor i personalen så det var skönt det. Efteråt så sa de att de skulle vilja ha mig där och ja, jag är så glad! Så härligt att få jobb innan alla tusentals ungdomar tar studenten, haha!
…katten smälter in i mattan, hehe. 😀

