En av de nybyggda moskéerna i Hurghada. Fick verkligen ingen bra bild, vi var där lite hastigt och jag försökte ta bild genom ett stängsel. Men om jag förstod rätt så var detta den största i Hurghada. Kan ha helt fel dock. Häftig byggnad hur som helst!
Stranden var helt fantastisk för korallreven låg såpass grunt att man kunde gå eller simma till dem utan att dyka (dock var korallreven avspärrade med rep eftersom de förstörs om de rörs vid). Men alltså w-o-w, det är lätt en av de häftigaste sakerna jag upplevt. Jag har dock en rädsla eller en enormt stor respekt för stora hav (speciellt på natten då vattnet är alldeles kolsvart – usch), vilket är till Martins stora besvikelse då han älskar att dyka. Han har dykarlicens och får dyka ner till 50 m om jag minns rätt. Han har liksom simmat igenom sjunkna skepp med en gigantisk bläckfisk och tusentals olika fiskar. Jag skulle aldrig klara av det. Aldrig. Speciellt inte när han berättar hur lungorna kan explodera om man inte tryckutjämnar på rätt sätt osv… Nej, aldrig. Bara att sticka ner ansiktet i vattnet med ett cyklop och andas under vattnet är så onaturligt för mig och får mig att hyperventilera, men jag gjorde det ändå och vande mig lite efter ett tag. Jag hatar dock när fiskarna simmar nära en. Även om de inte bits eller gör något så är det obehagligt då de kan simma mycket fortare och smidigare än jag. Mamma och jag delar denna rädsla för hav men då hon haft ett vattentrauma som barn så är den rädslan lite mer grundlig hos henne, men trots det så vågade hon sig ut där hon inte bottnade – själv! Det säger ett och annat om hur fantastiska korallreven och fiskarna var.
Här ser ni min bråkiga pojkvän som försöker photobomba mina utsiktsbilder hehe.
Sista frukosten på hotellet då blev det kolhydrater i mängder. Pannkakor med nutella, croissanter med choklad och så vidare, hehe.
Väl hemma i Sverige igen så fick jag skjuts, hehe.
Åhhhhhh… längtar tillbaka. Så najs!