Herregud… December. Det här året gick verkligen fort. Konstigt nog kändes åren mycket längre när jag var yngre. Nu swishar månaderna bara förbi som jag vet inte vad.

Jag funderade nyss på ordet december, att det är ett ganska fint ord, och insåg att jag har noll koll på var månaderna fick sina namn ifrån egentligen. Jag googlade lite snabbt och kom fram till det var romarna som introducerade våran kalender och gav namn till månaderna utifrån olika gudar och liknande. Dock, till min besvikelse så är namnet på de sista 6 månaderna ursprungligen endast betecknade med räkneord, dvs september betydde rentav ”7:e månaden”, (mars räknades som första månaden) oktober betydde ”8:e” osv. Det låter ju logiskt när jag tänker efter, men jag hade hoppats på en djupare innebörd. Haha.

För ett tag sen var vi hos min moster och hade vårat årliga pepparkaksbak med mycket skratt, julmusik, julmat och såklart filmen ”Ett päron till farsa firar jul”. Det är en sådan mysig tradition vi har, och jag hoppas den kommer leva kvar länge.

Jag måste nog förklara den sista bilden på pepparkaksformen. Jag fick den i en liten för-julklapp av mamma, de flesta ser nog att det ska föreställa ett enhörningshuvud om man vrider på huvudet, men när jag tog fram den ur paketet så hade jag den vinklad på ett sätt så det såg ut som någon form av myrslok och min moster ba: ehhh.. vad fiin! Gud, så vi skrattade åt det. Fulaste myrsloken. Ja, så dumt, haha.