Man måste acceptera att man kan inte vara duktig i allt. Om man vore det hade man blivit utbränd i loppet av en vecka, och vad skulle det tjäna till? Det är raka vägen tillbaka till ruta ett.

Jag försöker därför tänka att det är bättre att jag fokuserar på de viktiga sakerna i mitt liv, det jag känner att jag kan dra mest nytta av.

Jag går inte på matematik längre och det är så himla skönt för jag har aldrig varit en naturbegåvning i det, haha… Jag kan matte, men väldigt grundläggande. Att studera matte på en svårare nivå än förra året hade varit ett extremt slöseri med tid och energi för mig, DÄRFÖR spenderar jag den tiden hellre på något annat som jag känner att jag kan ha större nytta av, som språk. Om jag tänker efter så är det nog språk jag lägger ner mest tid och energi på. Jag studerar en hel del musik. Musik är viktigt, men för mig som inte vet säkert om jag vill ha en karriär inom musik så satsar jag lite halvhjärtat på det. Tills jag kommit på vad det är jag faktiskt vill göra i livet.

Jag kan sitta och plugga och öva i timtal, men BARA om jag känner att det är värt det och att det ger mig något mer än ett betyg på ett papper. Jag vill ha användbar kunskap. Jag slösar inte den tiden och energin på något som jag vet kan användas till något bättre — se triangeln och dekagonen, det finns många alternativ att välja på där. 😉

Det är hårt att försöka få balans i livet, det vet nog alla som levt mer än 5 år på denna jord (innan dess kan vi tycka att allt känns väldigt  lätt i jämförelse!) Jag tycker bilden nedan är ganska klockren. Kanske inte för alla. Alla har inte samma förutsättningar och drabbas inte av samma problem, men i stort sett tycker jag det här summerar rätt bra.