Ingen är så klumpig som jag. Eller okej, jo det finns nog de som är klumpigare.

Jag har till exempel aldrig lyckats med att försöka ta ut enbartmin tandborste ur ett skåp utan att riva ner femtioelva andra tandborstar + tandkrämstuben. Det är alltid något som lyckas ramla, spelar ingen roll hur mycket jag än försöker att inte riva ner…
Sen snubblar på lite vad som helst. Mattkanter och gatustenar (oh, livsfarligt) det är jag och Maho expert på att snubbla över. Och då menar jag inte såna här höga ”gatukanter” utan såna här:

Eller som nyss då när jag skulle gå ut ur duschen, gick ett helt normalt tempo – PANG så ligger jag på golvet med handduken långt åt tjottahejti.
Jaha, jojo men tack för den. Självklart måste jag halka in i en trappjävel dessutom så mina tår är halvt paj och min vänstra höft fick sig en smäll den med. Hej, blåmärke! säger jag bara.

Nu ska jag ligga och tycka synd om mig själv en stund, sen ska jag sova.
Godnatt 🙂

PS. Min höft/skjärt pulserar… (nu vet ni det också).