Och förhoppningsvis min sista om man säger så..
Min pappa har ibland migräner efter träning och så, och tyckte han sa något om att gammelmorfar också hade det så det ligger väl i släkten antar jag. USCH och fy.
Det första jag lade märke till var att min syn började bli grumlig på vänster öga. Jaha, tänkte jag. Går väl över liksom. Men nehe då blev det bara värre och värre tills jag för en stund var helt blind på vänster öga och lite på höger på grund av allt flimmer. Det var läskigt kan jag konstatera. Tänkte inte på det då att det kunde vara migrän så jag tänkte bara amen shit, jag skulle kollat synen medan jag hade chansen och innan jag blev blind, haha.
Nej men hur som haver, migrän är verkligen inte roligt. Efter synfelet så kom den enorma exploderande huvudvärken som fortfarande sitter i. Läste att det kan sitta i i flera dygn, och att fysisk aktivitet försämrar migränen. HOPPAS jag är återställd imorgon efter jag fått sova så jag kan gå ut med Maho på våran planerade springtur.
Varför ska vi springa? För att få bättre kondition givetvis och för att min skitjobbiga andning ska kunna bli normal.. ORKAR inte med den längre. Jag går hela tiden omkring och gäspar och andas in allt jag kan för att mina lungor känns för små, kan inte ta in tillräckligt med luft och syre. Det ligger som en tyngd över bröstet. Men jag tror på förbättring av konditionsträning för att öka lungornas volym och kapacitet. Om det nu stämmer att kondisträning hjälper mot det – I don’t really care. Värt ett försök liksom. Plus att bättre kondis är aldrig dåligt.

Men nog om mitt snack som får mig att låta så gammal och skruttig även fast jag är i min kropps bästa år, haha.