It’s funny how things seem so serious nowadays. Idag så fick jag en gymnasiekatalog hem i brevlådan och plötsligt så verkade allt så självklart. Jag VET vad jag skulle vilja hålla på med i livet. Frågan är om jag är bra nog, men jag kan bara inte satsa lite halvhjärtat på det för att sedan kunna gå vidare och lyckas med det jag vill.
Jag VET vilka människor jag vill ha att göra med i framtiden och i stunden, och vilka jag inte vill ha med att göra..
Men plötsligt slog det mig att om mina planer ska gå rätt så kraschar en annan plan.. Men det får man väl vara beredd på antar jag.
Och sedan när jag tänker på min plan så verkar allt så långt borta. Främmande. Spännande. Ny omstart liksom.
Sedan drömmer jag mig bort. Till en helt ny värd. Inte vilken värld som helst, inte en värld som har med saken att göra, utan till minnenas värld. Till minnen som får mig att bli så varm och lycklig.
Sedan återgår man till verkligheten igen. Här är jag i Sverige. Allt är så grått och alla människor ser precis likadana ut, är precis lika mesiga.
Då undrar man, vadfan gick snett?
Sluta inte hoppas för då kommer jag seriöst slå dig i huvudet med en järnstång. Om du vet så starkt vad du vill så gör vad som krävs! Det finns tre typer av människor, de som inte drömmer alls för de kan inte tänka själva, de som drömmer men inte vågar göra något och därför stannar kvar och dör utan att något speciellt har hänt egentligen och de som FÖLJER SINA DRÖMMAR och uträttar, kanske något litet, men ändå något oerhört speciellt och MENINGSFULLT. Skit i vad andra vill! Tro på dig själv. Jag tror på dig! Ville bara säga det.