Ja, min kille har kämpat så hårt med svenskan och det har varit väldigt tufft för honom, no lies.
Att komma från England där i princip hela världen talar ens språk, till att komma till lilla Sverige med vårat knepiga språk.
Alla säger att det enda sättet man egentligen lär sig att tala ett språk är att genom enbart tala det språket, inget annat. Och visst, det kan jag hålla med om. Men då har vi det här problemet med svenskar, vi är väldigt förtjusta i att prata engelska. Och får vi tillfället så övar vi gärna vår engelska och briljerar med våra kunskaper. Så är det i alla fall med yngre svenskar och det är ju inte så konstigt. Svenska är ju ett pyttetlitet språk och alla spel och internet – allt är ju på engelska så unga lär sig fort.
Så var det med mig också i början tyvärr att jag övade min engelska när vi pratade. Jag inser nu att jag borde ha prioriterat bättre. Jag borde insett att det är viktigare för honom att lära sig svenska än att jag lär mig engelska. Jag förstod bara inte det då. Men nu efter ett år så är jag ändå själviskt nog tacksam för att vi pratade engelska i första hand, jag har lärt mig så mycket och jag har gått från amerikansk dialekt till mera brittisk, men viktigast av allt – jag är inte längre blyg att prata på engelska. Förut var det en riktig kamp för mig att låta som jag hade perfekt engelska eftersom jag fick så mycket beröm från min gamla engelsklärare. Jag ville absolut vara bäst i engelska eftersom det var och är mitt starkaste ämne.
Anledningen till att jag idag kan säga att jag är tacksam, själviskt nog, över att vi pratat engelska när det var hans svenska som behövde prioriteras, är för att jag känner nu att det inte är ett problem längre.
Martin, älskling, jag vet att du förstår mig och jag vill att du ska veta att du är jätteduktig och du har kämpat så hårt. I fredags, på svenskalektionen så hände något som gav mig enormt med hopp och jag blev så glad.
Jag har alltid vetat på vilken nivå du ligger på i svenskan och jag har sett din framgång. Trodde jag. Jag hade underskattat din kunskap helt. Du hade den bra gömd, men i fredags så kom den fram. Bara sådär! Jag blev så chockad och stolt och vi pratade på i mer än en halvtimme. Din svenska är inte perfekt men det behöver den inte vara heller. Det vi vill är att du ska försöka. Och det var just det du gjorde i fredags. Du vågade försöka och det är det som är det viktiga och det är så du lär dig.
Jag tror vi båda märkte hur bra det gick och jag tror att du var förvånad själv över hur mycket du faktiskt kan.
Nu har sötnosen startat en egen blogg www.franenglandtillsverige.com där han skriver om sitt (och vårt) liv – på svenska. #världensstoltasteflickvän
