Så nu får ni även se mina fina hemmaglasögon.
Myys med tjejerna ;)
Nu ska jag ha en wannabe-myskväll/filmkväll med Clara och Helén dä vi sitter vid skype och ska alla se Vampire Diaries samtidigt, haha!
Ha en bra fredagskväll, alla! Passa på att njuta.
That’s my boy
http://www.youtube.com/watch?v=hxlQiIpuBxA
Jag har nyss sett en episod av the Tyra Banks show där hon bjöd in riktiga vampyrer, which made me think a little.
Jag tänker inte stå och diskutera eller argumentera på min blogg vare sig övernaturliga saker som vampyrer existerar eller inte, men jag kan säga att jag definitivt är troende. Jag tror på övernaturliga väsen och varelser. Jag har sett flera av dem, jag har känt dem. Jag tycker ämnet är mycket fascinerande men jag tänker inte fördjupa mig så mycket i min personliga åsikt om just det idag eftersom jag knappast tror jag kommer tjäna något positivt på det. Dessutom är många så ”fördömande”, de dömer innan de ens tänkt tanken på saken, så därför känner jag bara att folk dömer mig om jag står här och snackar övernaturliga saker. Jag tänker mest bara gå rent faktamässigt nu, med lite av mina egna tankar.
Det finns en man vid namn Don Henrie som påstår sig vara vampyr med mänsklig kropp. Don Henrie är bland annat mannen som var med på Tyra Banks show och som snackar om sitt liv som vampyr. Han dricker mänskligt blod vilket ger honom någon slags adrenalinkick, han biter dock inte människor, utan han har en nål som gör jobbet. Hans tänder är ”extensions” och jag antar att han använder linser (han har så sjuuukt vackra ansiktsdrag!). Jag tror mycket att vara vampyr innebär väldigt mycket andligt och mentalt, de ser ju precis ju ut som människor men är ändå så annorlunda. Det har mycket med andliga, övernaturliga saker att göra som inte går att förklara rent logiskt eller tekniskt. De har till exempel inte sex eftersom de känner antingen att det kan vara vidrigt eller att de bara inte har något behov av sex (eftersom de har blod). Fast de är ju väldigt individuellt också, vilka de väljer att vara som vampyr. En annan tjej på showen skar sin pojkvän, ”lekte” och tillfredsställde sig själv (och honom?) med hans blod. Alla är så olika, precis som människor.
Min favoritdel i showen är när Don ska göra ett lukt-test med ögonbindel eftersom han säger sig ha bättre luktsinne än människor och har alla rätt! Och det roliga är att när han får lukta på rått kött så är det första han säger: ”blood”.
Han har heller inget underhudsfett.
Makes me wanna pray
Dagens låt
Jag älskade verkligen den gamla Christina Aguilera. Hennes bästa album någonsin var Back to Basics som jag drogade. Har börjat droga den lite igen faktiskt.
Jag gillar dock inte hur hon och hennes stil har förändrats på senaste tiden. Hon står inte ut längre, är bara en i mängden. Det ENDA som får henne att märkas är hennes.. otroliga röst. Jag får gåshud bara jag tänker på den. Så sjuuukt duktig på att sjunga. Min förebild när det kommer till sångröst.
Här har ni en fin låt som jag anser väldigt bra, lugnande, ren och simpel. En gitarr, en fiol och en Christina helt enkelt.
Plugg, levande ljus och some muuzic
I’m fine
What’s the matter with me?
Jag är så sjukt emotional.
Jag ser min favoritshow Desperate Housewives o börjar storböla,
jag ser Sex and the city och börjar grina, jag sitter och tänker och börjar grina.
Hur mycket kan man gråta på en dag? Haha, och det mest skumma är att jag mår bra nu!
:D
Ooh shit
Jag började nyss gråta för att jag tänkte på London. Och på vår underbara värdsmamma som vi bodde hos. Friheten i London var så… overwhelming. Så behövligt för både mig och Mahomi. Even though I didn’t feel like home at first (which was a bit scary really) I just had this feeling that those three weeks in London were gonna be amazing. And they were.
You always get a special kind of feeling when you’re at a new place with new unfamiliar people for a long time. Particular things may remind you of memories. And the memories doesn’t necessarily have to be very important, it’s just that you have this feeling inside and you.. you don’t really know what it is.. It’s just.. You miss it too much. You want to have these feelings, to experience these moments again.
I just looked at the underground map of London and it reminded me of the first day we got to London. We met our hostmum and she was really nice and as soon as we got to the car, I looked at Mahomi and I knew that she was thinking the same, THIS IS GOING TO BE AWESOME.
Our hostmum played really nice music in the car and I was so released that she wasn’t like an old whiny lady, she really rocked. And she told us she had a cat and by then I had already fallen in love with this place. I looked at these goorgeous houses as we went by and everything was just like I had seen London on TV.
The first day with the language travelling people was (as I remember it) a bit boring and that day I don’t think we spoke English at all. I wanted to go home to our hostmum, and so later we did. We had to be home at 11 pm and we thought that it would be no problem to get home, we were absolutely going to be on time!… Or not. We were a bit lost and we took the wrong ways like a million times and FINALLY we decided to ask a woman and she had the lovliest Brittish lady-voice you can imagine!
At the evening (and the mornings) we really were exhausted… We fell asleep almost immediately and woke up at.. I don’t remember. At the mornings we always took a shower, had breakfast, told our hostmum about the plans of the day and then we had to run to the train. Me and Mahomi seemed to have a tendency to be late for EVERYTHING. We were late for class, for the meetings, to get home in time and though we really tried to make it in time, it never worked. But no one was ever that mad at us, haha.
I miss our long chats we had at the evening and the food she made to us… I really loved her food. Before we went to London we were a bit sceptic because everyone told us the British people didn’t have much of cooking skills. But she made us very good food. I love her spaghetti bolognese… And the snacks she gave us before we went to bed.
I think we all came along very well, and we all enjoyed the evening chats. I learned a thing or two.
London gave us very, very useful experiences for life. I miss everything there.. I wan’t to go back there with Mahomi as soon as possible; to meet Shirley (and Cookie the cat) and to go to Primark to buy stuff.
Someone buy me a ticket to London for a free hug? 🙂
Charlie Sheen snackar svenska
”Har bunjar samlaag med värändrä i shkogen?”
Nice handduk
–
Japanese dragon
Hej
De gladaste stunderna idag har varit under lektionerna. Säger inte det hur blö min dag har varit?
Just det! Jag och Izza sprang iväg efter skolan och hämtade ut hennes biljetter efter skolan, så de va också najs.
Hade tänkt klippa mig idag men så kom jag hem och såg att jag tappat bort mitt bankkort. Yey! Så mamma sa att jag inte fick gå o klippa mig så nu sitter jag här o deppar över att jag känt och känner mig så äckligt ful idag. Hela dagen har jag gått runt så… Därför kände jag att det är dags att göra något nytt med mitt hår som var det absolut fulaste på mig idag, haha.
Sen fick jag ett paket med kläder som tröst från H&M, då vart allt en smula bättre. 😉
Men nu ska jag sluta snacka skit, göra en kopp te och se älskade, älskade ”pirates of the caribbean” för tusende gången.
Jag har faktiskt laddat ner deras spel till iphonen som jag sitter och spelar nu. Snacka om att jag e på pirathumör nuförtiden.
Bild från spelet. Tack så mycket för den liksom. 😉