Jodå, pang på så kom hösten. Precis som sommaren kom pang på dessförinnan.
Jag kände att jag var tvungen att gå ut på en promenad idag när det var soligt, så jag letade fram min varma höstjacka/vinterjacka och tog på mig vinterskorna. Ja det är lite tidigt för dem kanske men jag är jämt så frusen om fötterna så det var egentligen bara skönt.
Hursom, det var en riktigt najs prommis. Kyligt och rätt blåsigt men ändå skönt när man fick upp pulsen lite. Det är ju så fint ute, och så tycker jag det är så härligt att se sensommarskörden som tynger grenarna här och var, som äppelträdet i andra bilden.
Av någon anledning så fick jag och Martin världens jul-feeling häromdan, så vi satte på Michael Bublés jullåtar och en brasa på TV:n (haha) och glädjes över faktumet att vi troligtvis ska ha en äkta gran i år. Förra året när vi bodde i lilla stugan på 26kvm så var vi tvungna att ha en liten och smal gran och då hade Martins föräldrar den perfekta plastgranen att låna ut till oss. Så mysigt det var ändå när man ser tillbaka, även om det kändes lite trångt då.
Jag tycker det är så intressant det där med julfeeling för jag får det ofta långt innan julafton och när det väl är afton så har känslan avskavts lite vilket är otroligt sorgligt. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag tänker att man får vara tacksam för att man får den där varma julfeelingen över huvud taget — det är säkert inte alla som får det. När första snön faller, som ju brukar vara ett tag innan jul, kanske det ligger nånting i att man får julfeeling i förtid på grund av det? Jag misstänker det i alla fall.
På tal om något annat så fyllde jag år i söndags. Jag minns inte om det var farmor eller vem det var som skrev: ”Grattis 22-åringen!” och det kändes så konstigt på det sättet att jag inte känner mig som 22 år. Det känns som en så stor ålder på nåt sätt, i mitt huvud är jag fortfarande typ 19 och får inte gå på systemet. Vilket ibland också känns absurt — att kunna gå på systemet. Ibland när jag står i kö och håller hårt i mitt ID så typ halvt kallsvettas jag för att det känns som att jag egentligen inte får stå där, som jag egentligen inte är gammal nog. Så sjukt egentligen, haha. Men det lär väl gå över. Jag fick hursomhelst jättefin uppvaktning och fina presenter och blommor. Alla var där i familjen förutom min mamma så var sjuk, så det var lite konstigt eftersom jag tror det var min första födelsedag som hon missat. Och Martins föräldrar kunde inte komma heller tyvärr men det var jättefint ändå. Jag älskar dagarna efter ens födelsedag då det finns tårta/fika kvar, buketter som luktar gott i hela lägenheten och presenter som man suktat efter som man helt plötsligt äger. Och så fina minnen såklart.
